SOLA I KALLSTA, BLA

Varför tror vissa människor att dom är så intressanta att jag vill höra ALLT dom har att säga? Dom kan inte ens stava till "integritet" eller respekt och vet sannerligen inte vad orden betyder.

Förbudet av mobiltelefoner på tunnelbanan tyckte jag var urlöjligt, men efter 3 tim på tåget till Karlstad var jag beredd att försöka få det återinsatt, plus att förbjuda kickoffresor för företag med extremt egenkära chefer.

Snett bakom mej och min kompis satt en tjej som under en tid, en evighet kändes det, diskuterade fester som varit och kommande bataljer.
Vem var fullast?
Vad skulle hans mamma säga när hon upptäckte spyorna i soffan?
Micke och Tina använde inget skydd när dom "kk:ade i lördags osv........
Ok, Hon måste få prata...Men måste det låta som om hon använde megafon.....?

Nästa irritationsmoment var värre....Mycket värre.
Den kvinnliga chefen med den bredaste "kallstadialekt" jag någonsin hört, Bengt Alsterlind släng dej i väggen, (o) roade alla sina skyddslingar och oss andra med sina bravader.
Allt från bataljer med sin chef, till att ta över som reseledare när resebolagets egna inte klarade biffen.....OCH DÅÅÅÅ SA JAG......

Jag och min kompis hade just gett upp ett korsord för en vilopaus.
Hade sparat den så att resan skulle gå lite snabbare.
När vi stannade på centralen i karlstad 22.17 var jag både rödögd, av trötthet och rödkindad av återhållen ilska.

Efter ett par trevliga dagar i Solens mecka... Vet ni förresten vad "Sola i kallstad" egentligen är?........ Var det dags för hemfärd.
Vi klev på tåget...Det var lugnt o skönt...Tills Hallsberg.
Där klev det på ett gäng män i olika åldrar.
Vi kom fram till att det var en bridgeklubb som varit och tävlat.
Tränaren för den brokiga samlingen var inte tyst längre än att han fick andas in.

Nu hade jag och mitt sällskap haft en trevlig helg med god mat och dryck.
Trevligt sällskap och mycket vila, vi var inte så lättirriterade mao.
Jag kan däremot garantera, att hade resan varit 30 min längre hade han blivit nitad av herren snett framför mej.
Han satt och blängde på tränaren och svor högt över att han aldrig "höll käft".
Vi väntade med spänning på om han skulle klara sej från däng eller ej...Det fattades 30 min.....

Det jag konstaterar så här efteråt är, att det faktiskt hänger lite på en själv hur jobbiga människor runt omkring blir.
Den egna irritationströskeln beror på det egna humöret.
Jag var gladare på vägen hem...Helt klart.

Till sist....Nej, solen skiner inte ovanligt mycket i Karlstad.
"Sola i Kallsta" var en sevitris på Stadshotellet som alltid var glad.
Det var hennes smeknamn...

pokonis A