ÅTERTRÄFFEN

I mitten-slutet på 8o-talet var vi fyra kompisar, jag, Karin, Carin o Kerstin som höll ihop i vått o torrt.
Vått på somrarna då vi i två båtar for runt och gjorde Mälaren o Skärgården osäker på helgerna när vädret tillät.
Systrarna Carin o Kerstin i sin 10 m långa trämotorseglare "Snark", och Jag o Karin i en lite mindre träbåt som jag, "skeppsråttan på båten, till ägarinnans stora förtret men alla andras förtjusning döpte till "Sjö-Kan".

Så kul vi hade....Var vi inte ute på sjön så var det fester eller vanliga krogrundor som gällde, alltid hände det nåt.

På vintern fortsatte festandet förstås men vattnet frös och vi fick åka skidor istället.
Nyåret firades ofta bland bergstopparna med "gänget" och Sigge Sport.

Nu har det gått några år. Karin träffar jag då o då, men Kerstin har jag nog inte sett på snart 20 år.

Så i somras damp det ner en inbjudan till 50-års fest för Carin.... Shit, va kul.......Shit, jag kan inte.
Typiskt....Just den helgen hade vi bestämt firmafest på en av jobbtjejernas lantställe, det var bara att tacka nej...Buhu...
Ännu mera "Buhu" blev det när festen blev inställd i sista minuten.

Där stod jag med långnäsa....De bidde inte nåt.

Då bestämdes det att vi fyra skulle träffas ändå....Det var igår...

Vi utsåg mötesplatsen till Rörstrandsgatan 16.30.
Tyvärr kom inte Kerstin, denna gången...Carin o Karin kom.....Så himla kul.
Vi började bubbla i munnen på varann innan vi lyckats välja restaurang och när vi väl slagit ner rumporna fanns inget stopp.
Det kändes som om vi sågs igår....Jag älskar känslan av att man bara kan plocka fram varann efter alla dessa år, som om tiden stått stilla.....

Den här kvällen gick däremot jättefort, vi hann bara skumma av varanns liv o leverne så var klockan över åtta.
Eftersom vi åt vår mat, drack några glas vin och sen bara satt o pratade, tyckte personalen vad det verkade att vi höll en plats i onödan så till slut gav vi upp för påtryckningarna ,betalade o drog.

Vi hann inte med några...Kommer ni ihåg..Eller.....Minns ni när.... Så vi bestämde...
Att var tredje månad ska vi ses på nåt ställe som en av oss ordnar.
Nästa gång blir i början av februari..Jag fixar.
Nu gäller det för mej att hitta ett tillfälle där alla kan.

Hoppas det här blir en vana, att vi fortsätter träffas.
Karin har fortfarande båtintresset kvar.
Hon är ordförande i sin båtklubb o pluggar nu till kapellmakerska.

Måste erkänna att jag är både stolt över och imponerad av min kamrat.
Hon sa upp sitt trygga men lite trista jobb efter 9 år för att bli en fattig student
Det är modigt.

Vem vet..Kanske blir Karins fixarträff en helg på sjön i sommar..... Det vore nåt att se fram mot....

Ha en bra dag pokonis A