tisdag 13 januari 2009

Go kväll go vänner...

Vill bara meddela att jag kommer lägga enpokonis lite åt sidan en tid.
Fortsätter på två andra ställen, vill ni följa med?

I så fall finns jag på...

www.amelia.se
Bloggar a-ö sid 7 eller 8 Heter Mrs Parkinson.

Eller....

www.parkinsonforum.se
Under skrivlustan...Dagbok och Annika dagbok/blogg

Hjärtligt Välkomna....

Pokonis A

söndag 4 januari 2009

DRÖMPRINSEN

Har fått i uppdrag av min granne och kära vän att bena ut helgens eskapader, vilket inte blir lätt.
Jag gör ett försök, håll i hatten go vänner, för nu blir det blåsigt.

Som jag skrev till nån av er blåste kärlekens vindar på nedre botten innan jul.
Man kan lugnt säga att det vid det här laget uppnått tsunamistyrka.
Vi vanliga varelser här i Bromma orkar knappt hänga med.

Ewa, min Ewa , fick åter kontakt med en "gammal" klasskamrat några veckor innan jul.
Det lät ju trevligt, tyckte vi alla och gladdes med henne för hennes nya "chattkompis" från hembygden som numer bodde på Gran Canaria, Ewas favvoställe här på jorden.
Vet inte hur många gånger hon varit där.

Sen tog det ungefär lika lång tid som det tar för mej att säga "Kvistfritt Kvastskaft" ...Det går fort...Så var hon upp över öronen förälskad i karln, som efter det sista mailet han skickade från solen fick oss att tro att han var på väg hit.... Lagom till nyårsafton....

Det fiffades och piffades både här och där.
Ewa föryngrades ca tjugo år på den tiden det tog för henne att läsa uppmailet för mej.
Det var en ren fröjd att skåda.
Och ryggen...Dom glädjeskutt som togs i hennes vardagsrum, görs inte av en kvinna med ont i ryggen... Tänk vilka underverk kärleken gör.

Sen blev det...tyst....Inte ett ljud från mannen vi väntade på sen den 29 dec...
Vad hade hänt?

-Han är på väg, sa vi och väntade på nyårsafton...Men ingen prins dök upp eller hörde av sej.

Ewa började bli orolig, var säker på att någon olycka hänt.
Andra började tvivla på hans avsikter.

Var hon grundlurad?

Vad var han för typ egentligen?

Måste erkänna att tanken slog även mej vid ett par tillfällen.
Men det stämde inte riktigt, har lärt mej att gå liiiite på magkänslan, lätt när det gäller andra än en själv och här var det lugnt.
Ingen oro överhuvudtaget, vilket jag sa till Ewa.
Neej, ingen olycka eller svek...Men vad var det då?

Ewa ringde polisen på Gran Canaria för att kolla om någon svensk so passade in omkommit, inget napp.
Hon fick också kontakt med en präst som lovade kolla upp det hela. Det var en febril aktivitet här hemma, allt var en enda kaos.
Lyckan hade övergått i ren förtvivlan.

Bara jag och syster Solveig var helt lugna. Vi båda sa hela tiden, utan att prata med varann att inget ont hänt. Att det kommer ordna sej.

I fredags hörde han av sej från ett ovädersdrabbat Gran Canaria...Tackochlov...
Det hade stormat och varit sånt oväder där han befann sej att all kontakt, både med telefon och mail hade varit helt utslaget.

Han hade inte kunnat meddela sej till nån sedan dan innan nyår.
Han försökte även få en flygbiljett hem men inte lyckats.

Nu väntar han på en flygstol, sen är han på väg.
Prinsen kommer för att hämta sin prinsessa.

Dyker han upp på en vit häst också så smäller jag av...

Visst är det romantiskt....?
Längre än så vill jag inte tänka......Jag kommer sakna yrvädret på nedre botten...

Pokonis A

fredag 2 januari 2009

JAG VILL, VÅGAR OCH KAN

Nyårsdagen 2009

God fortsättning alla vänner..... Det är i alla fall en god början.

-4 grader, strålande solsken, en fantastisk början på det nya året.
Har varit ute på en långpromenad, det t.o.m knarrade lite under fötterna och bet i kinderna, fick åtminstonde en liten aning om vinter.

Gårdagen var helmysig.
Min första bästis i storstan, Karin och hennes Mats, två av mina allra bästa kom på eftermiddan, lastade med kassar innehållande goda råvaror och gott vin.
Vi lagade mat tillsammans och slukade resultatet med god aptit.

Förrätt: Kalixlöjromstoast och skaldjurskrustader .

Huvudrätt: Oxfilee gjort från recept av kocklandslaget, potatisgratäng, sallad.
Till det rött gott vin.

Desserten skulle varit tillsammans med Ewa och grannen Pia, Cheesecake som Ewa lagat, men vi var så mätta att vi nöjde oss med kaffe och ett parti av Stockholmsspelet.

Vi spelar alltid i lag , två o två. Gissa vilka som vann..... Tänka sej, till maken och Mats stora förtret var det "som vanligt" Karin och jag som tog hem det hela... Hoppsan Kerstin, det hjälpte inte att herrarna som vanligt gjorde sitt bästa för att sabbotera. Hi,Hi...

Vid tolvslaget ville förstås sonen ut och smälla raketer.
Jag stannade inne och plockade undan, hjälpt av Karin.
Sen ställde vi oss på balkongen och skålade i champagne. Jädrar vilket skådespel, jag tror vi såg bäst som stod lite högre upp, maffigt värre.

Vad väntar jag mej av 2009?...Eller ...Vad vill jag med det nya året?
Jo, jag har faktiskt bestämt vad jag ska försöka förverkliga.
Delar av den insikten fick jag på nyårsaftonens förmiddag, så här var det....

Det har varit lite gnäll om att vårt hem är som ett vandrarhem.
Folk kommer och går, vi är fyra i familjen. men oftast på helgerna är vi minst sex, ibland åtta till frukost och middag och barnens kompisar sover på madrasser överallt.
Härligt..Mera sånt. Jag är så glad att dom vill vara här.
Stämmningen vid matbordet är alltid mycket roligare när vi är många.

Denna nyårsaftons morgon vaknade jag ganska tidigt så vid 8.30 satt jag och maken vid frukostbordet.
Jag hade lovat Emma en klippning på förmiddagen, hon dök upp runt 9.30, hungrig som en varg, klart hon måste få frukost först.... Medans hon käkade vaknade Tova och Wille.... Dom åt frukost, jag passade på att fika....... Då kom Arvid upp...Han åt frukost..... Vi dukade undan och jag klippte Emma, hon gick hem, då kom Ewa...
-Har du en macka, har inget hemma?.
Hon serverades frukost, jag fikade för tredje gången.
Vi skrattade åt att frukostbuffen dukades upp för femte gången denna förmiddag, men nu kunde väl ingen mer komma.....

Ok, det tog en stund, Karin och Mats kom vid 16.00.
Inträdde i köket med orden
-Har du en macka eller nåt, har inte ätit sen frukost och det här kommer ju ta en stund....... Frukosten dukades åter fram, nu kallade vi den sen lunch... Snacka om vandrarhem.... Och jag älskar det.

Så vill jag att 2009 ska bli.
Vi ska ha stora folkrika måltider med mycket prat och skratt.
Vänner ska känna sej välkomna och tycka om att komma hem till oss.
Spela kort och sällskapsspel trängas och må bra.
Vi skulle behöva ett större kök och en tipsvinst, men va f..n, man kan inte få allt.

Jag ska se till att Mr P lämnar mej ifred igen, tror att julen och all mat och godis lockade hem honom igen.
Nu ska jag se till att hålla mej mindre proppmätt.... Det gillar han inte.

Jag har bestämt hur min framtid ska se ut, ialla fall hur jag vill den ska se ut.
Kan nu inte annat än försöka få det så.
En satsning som inte lyckas helt är bättre än att inte våga försöka alls.
Så fort det blir vardag ska jag ringa det där samtalet som jag gått och förberett mej för.
Jag ska hitta tillbaka till mej själv, som innan Mr P flyttade in och suddade ut en stor del av tron på mej själv.......

JAG VILL, JAG VÅGAR, JAG KAN......

Pokonis A