SMÅ(S) EGENHETER

Jag minns det som det var igår...

En vacker januaridag för snart 19 år sen.
Danderyds sjukhus, jag ligger med min förstfödda på armen.
En ljuvlig varelse med rosa luva.
Väldigt vacker för att vara nyfödd måste jag säga... Har ni hört den förut?
Där ligger hon nöjd och jollrar för sej själv...Blä, blä. Da,da. Ma,ma.... Jag hörde det...Hon sa mamma... Vad månde bliva av detta barn.

I monsterburken bredvid ligger en babies med blå luva.
Ansiktet är hopskrynklat, han skriker och slår med båda händerna på blöjan och jag vet exakt vad han skulle säga om han kunde...

-Släpp ut min kompis!!

-Jag vill hälsa på min bäste vän!! Har varit här ute i kylan nu ett helt dygn och ännu inte fått hålla om min bästis...

-SLÄPP UT HONOM!!!!!

Hmpf...Det vet man ju hur det är med den saken.
Får han bara grepp om den släpper han aldrig taget igen..... Snoppen alltså.
Det har man ju sett förr med killar...Detta eviga pillande, dragande och tillrättaläggande i alla möjliga och omöjliga situationer tar ju aldrig slut.
Tur att jag fick en tjej... Ingen utväxt att dra i...Bara lilla oskyldiga Fiffi.
Vi tjejer behöver inget handtag för att hålla balansen.

3 år senare...
Den perfekta varelsen har växt till sej och blivit ett feberbarn.
Det betyder många sömnlösa nätter med 40 graders feber som vid lunchtid dagen efter krympt till 36,5 men...försent för dagis.... Hon är jättepigg..Inte jag.

En annan sak som utvecklats lite annorlunda än jag, den ömma modern räknat med är sitt intresse för FIFFI!!!
Okej, det finns inget att greppa tag i, men det kända bowlinggreppet är inte att förakta.
Vår ljuva 3-åring släpper inte taget om hon inte måste.
Vi försöker att inte göra så stor affär av det , men vid matbordet och framför gäster är pillande tabu.
Kompisar och andra besökare brukar bli aningen besvärade över det tidiga intresset för onani.

Denna dag är vi alltså hemma, febern har gått ner, hon är pigg som en lärka.
Jag försöker läsa en saga men jag tror inte hon lyssnar.
Det pågår en febril aktivitet innanför brallan och till slut brister mitt tålamod......

-Älskling...Sluta pilla..Du kommer få ont i Fiffi som du håller på.
Hon tittar upp förvånat..Sen lyser hon upp.

-Näää mamma...Fiffi blir sån när jag pillar...
Nu blir jag nyfiken...

-Hurdå sån?

Hon funderar, biter sej i läppen..

-Sååån!

-Jaa, men vad menar du med sån?
Hon tuggar frenetiskt på underläppen, hjälper till med pekfingret i mungipan... Skiner upp och säger...

-Hon blir glaaad ju.....

När jag tänker efter måste jag småle....... Hon har ju rätt...Och kan man säga det bättre .

Den här lilla egenheten satt i ungefär över en vinter, sen slutade det bara.....

pokonis A