VÅRTVANDALISM

Denna vecka firar vi 10-års jubileum på Copparstrået...
Det är alltså 10 år sen jag, Camilla och Inger köpte Lena-Marias salong o solarium.
Vi och våra män + ett antal kompisar blåste ut allt....Jag menar ALLT och byggde en helt ny salong.
Så stolta vi var.

Tre tjejer som äger.
Inte många trodde vi skulle hålla sams, speciellt eftersom vi är fruktansvärt olika.
Själv gav jag det hela 6 år..Det trodde jag nog skulle funka.
Nu har det alltså gått 10 år..

Vi är nu 6 frisörer och 2 hudbrudar, alla egna företagare.
Jag kommer i dagarna att vara ett minne blott som delägare.
Mr P har tröttat ut mej, jag är glad om jag orkar sköta min egna lilla firma.
Jag lämnar över till Inger o Camilla och hoppas jag kan hyra ett par år till.
Om ingenting intressant dyker upp...

Det finns en sak till jag skulle kunna fira, men det känns inte lika roligt faktiskt.... Nu viskar jag..... I år har jag varit frisör i 30 år...
FYSCHÖVEN så gammal jag känner mej nu.... Nej, det lämnar vi därhän....

Någon frågade mej om jag gjort bort mej ordentligt på jobbet nån gång.
Förutom klippt för kort eller färgat för mörkt osv.
Jodå, jag behöver inte tänka länge förrän ett idag roligt minne dyker upp.

Jag är 17 år och elev på Lennarts Frisersalong i Karlstad.
Jag har hunnit få lite stamkunder, dom flesta pratar man och skojar med... Utom en.
Han, en man i 30-års åldern som kommer var 6:e vecka och då går det alltid till på samma sätt.
Han hänger av sej och säger -Hej...
Sätter sej i stolen, ber om en vanlig herrklippning.... Jag klipper under tystnad medan han läser Veckans affärer....
När jag är klar visar jag nackspegeln, han tackar... Jag tar fram den lilla rakapparaten för att ta bort nackhåren, aktar mej noga för vårtan han har lite längre neri i nackkanten......

Denna gång sker samma procedur ända tills vi kommer till vårtan.
Jag glömmer vara försiktig och.....swwochs.... Oj......
Vårtan sitter kvar på maskinen, jag har just gjort en sorts skönhetsoperation.
Han reagerar inte det minsta, det är bra.... Men helvete vad det blöder...

Hade detta varit idag så skulle jag skyndat mej hämta papper och sagt, typ.
-Åh nej, jag klippte vårtan!
Annika 17 år är inte så kaxig utan kastar av honom skynket, springer och hämtar hans kavaj som jag tvingar på honom innan han hunnit resa sej helt....
Jag ser fläcken på den vita skjortan bli större o större o STÖRRE....
Tar betalt på 30 sekunder, sen föööser jag ut honom med ett..."Trevlig Helg".
När han väl är ute andas jag ut... i 10 sekunder innan jag inser att ...
När han kommer hem och upptäcker detta blodbad så kommer han ju att ringa!
Tackolov att det är fredag, dags att gå hem.

På måndag har jag sååå ont i magen att jag helst av allt vill sjukskriva mej, det är nära.
Jag inser dock att jag måste begära avsked för att komma undan detta, så jag hasar mej dit till sist....
Ingenting händer... Inget samtal från en arg, vårtfri man på hela den dan...Eller nån annan dag heller.
Han kanske är jätteglad för att vara av med vårteländet.... Han måste ju ha märkt nåt.... Dagarna o veckorna går, jag slappnar av, tills en dag.........
Hujedamej...Hans namn i min kalender....HJÄLP...
Jag fick våndas i fyra dagar innan det var dags.

Han kom.. Sa hej... Satte sej i stolen och bad om en vanlig herrklippning.
Han läser Veckans Affärer medan jag klipper...
Jag visar nackspegeln, han tackar. Jag tar av skynket, tar fram maskinen och tar bort nackhåren...
Jag behöver INTE akta mej för nån vårta... Han betalar, säger hej då och går......!! OOOKEEJ!!!

Han gick hos mej ett antal år, tills jag flyttade.
Under hela tiden sa han aldrig ett ord om att jag stympade honom...
Inte ett tecken på att han upptäckt min misshandel.....

Jag vågade heller aldrig fråga, men gissa om jag fortfarande blir nyfiken när jag, som nu tänker på det......

pokonis A