ÖGONFRÖJD

Idag har jag varit hos ögonläkaren. Det blev en udda upplevelse vill jag lova...Läs om ni orkar...

Det började redan med kallelsen , där det stod..."Kom i god tid då det ofta förekommer lång kö".
Eftersom jag är en lydig tös var jag på plats redan kl 9.30....En timme innan .
När jag var anmäld och klar var det fortfarande en timme till det var dags eftersom det var tre kassor öppna och två personer före......Snopet..

Nåja, nu kan jag softa lite tänkte jag och masade mej till rätt avdelning...55 min kvar...Inga tidningar fanns det, om man inte räknar "Stridsropet" och en Svensk Damtidning från 2005...Ingen bra mix till en icke troende frisör..

Tiden gick saaaktaaa, men till slut hände nåt.
En jättesöt äldre kvinna med kolsvart strikt rak pagefrisyr uppblandat med silvrigt gråa strån, många strån,ställde sej i dörröppningen och ropade med en stark rysk brytning.

-ChAnnika ChMaria....
Eftersom det är ungefär halva mitt namn så reagerade jag så klart men jag blev ganska osäker. Jag har ju ett efternamn också.....

-CHANNIKA CHMARIA...Där kom det igen, jag lutade mej fram...Hon såg det och klev närmare

-ChAnnika?

-Jaaaa, till att börja med...Försökte jag..

-OK..Sa hon ,och sen...Jag vet inte om hon alltid bar sej åt så , eller om hon läst mina papper och trodde jag var handikappad pga Mr P.
Hon greppade min jacka o väska med ena handen. Med den andra drog hon upp mej på fötter och började släpa in mej på mottagningen.
Det måste sett hur kul ut som helst, just då kändes det faktiskt som jag inte hade några ben, jag höll på att börja asgarva.

Hon släppte ner mej på en stol framför nån slags apparat.

-Chitt här....Nu skulle hon titta in i mina ögon.

-Vashjågod, lägg hjakan i skjålen....OK

-Det är lite högt, går det att sänka lite?

-OK.....Sen åkte jag bergodalbana, upp o ner ett antal ggr tills jag ljög och sa att det var...OK.

När det var klart skulle vi in i ett annat rum för att läsa på långt håll.
Hon reste sej och närmade sej min plats...Men nu var jag beredd.
Jag hoppade upp på egna ben, stod hur stadigt som helst och nu verkade det som hon förstod.
Hon tittade förundrat och sen....-
OK, Chkom...jag gick in alldeles själv.

Hon täckte för ena glasögonglaset med en plastplupp och sa....

-Vi boörjar chmed det chögra örat.....ÖGAT...Ja. Det gjorde vi och det gick bra...

-OK......Det vänstra var heller inga problem så nu var det dags för ett besök hos doktorn.

Nu tyckte hon tydligen att jag klarade mej väldigt bra själv för hon stormade ut ur rummet med ytterligare ett...
-OK.... utan att ta bort plastpluppen för ögat eller att kolla om jag förstått vad som var på gång.

-ChKom, hörde jag, sen var det bara att rycka bort plasten och iväg.
När jag kom ut stod hon och väntade. Hon började fösa mej framför sej samtidigt som hon mässade detta ...
-ChKom....
Till slut hamnade vi utanför doktorns dörr..

-ChSitt...manade hon...Do skall treffa Dr OO...???? ChKan jak inte ottala, Chan kommer Chnart,
-OK....Med det vände hon på klacken och försvann...Mama mia....Vad var detta?....Är det nån som driver med mej....
Jag började kolla efter kameror i taket men nej.
Vilken häftig kvinna, helt sanslös...Jag ångrade att jag inte kollat vad hon hette.
Nåja, nu var det för sent ....Trodde jag.....
Här kom hon igen..Denna gång föste hon en äldre farbror framför sej.

-ChKom..Hörde jag...Sen...Neej, Chjag chär vilse...måste fråga chvar do skall sitta...OK....Farbrorn såg inte glad ut.
Innan hon försvann tittade jag på namnlappen...Luminita Leg. Sjuksk. stod det.
Henne kommer jag aldrig att glömma.

Doktorn med det omöjliga namnet visade sej vara en ung, snygg väl svensktalande man som konstaterade att jag har "Tyst migrän". Nu var det ingen nyhet utan vad jag själv trodde från början, men jag är glad att alla möjligheter kollas.

Framför allt är jag glad att få uppleva detta unikum till kvinna...Må hon aldrig ändra på sej..OK...

pokonis A