"LÅT DEN RÄTTE KOMMA IN"

Egentligen borde jag vänta tills i morgon med detta inlägg, men det gåååår inte, jag måste bara få börja tycka lite, kanske tycker jag på ett annat sätt i morgon, när det har smält in.
Vi får se.

Nu har jag nämligen sett den....Filmen jag väntat på i ungefär ett år.
" LÅT DEN RÄTTE KOMMA IN." Boken är skriven av John Ajvide Lindkvist och den handlar om....Vampyrer i Blackeberg!

Jag hade nog aldrig haft en tanke på att läsa den om inte Anders, en av mina bästekunder stoppade den i händerna på mej.
-Här.. Läs den här.

-Jaha, och vad är då detta?

-Det handlar om vampyrer i Blackeberg....

Jag började skrattande lämna tillbaks den men Anders övertalade mej att åtminstonde ge den en chans.
Det gjorde jag och när jag väl började gick det inte att sluta.

Det var det konstigaste och mest facinerande jag gett mej på i bokväg......Och en av de bästa med för den delen.
Det gör ju inte saken mindre intressant att jag bor i närområdet till där allt utspelar sej, det är mycket jag känner igen vilket som sagt förhöjer känslan en del.

Nu råkar det vara så att Anders flickvän Tina, också en bästekund, jobbar på det förlag författaren tillhör så jag har nu läst alla hans böcker, totalt fyra st.
Tre tycker jag om, den fjärde förstod jag inte, men det är den här som är enligt mej överlägset bäst.

Hur var filmen....?

Först måste jag säga att det nog är första gången jag känner mej nöjd med innehållet i en film jämfört med boken.
I nuläget saknar jag ingenting.
Daniel Alfredsson har gjort ett mycket bra jobb som regissör.
Känslor och detaljer går inte att ta miste på och skådespelarna passar som hand i handske....Förutom en, men det beror nog på mej ...."Min fyrkantighet"

Ika Nord spelar sliten a-lagare.....Det går ju inte, Ika i rutan...Katten Findus....
Neeejjj, det var svårt.
Det handlar mycket om mobbing vilket märktes mer i filmen än i boken.

Den är spännande, kom på mej själv med att hålla för öronen som jag gjorde när jag var liten i rädsla för otäcka ljud.
Men den speglar framför allt den udda relationen barnen emellan, värmen, osäkerheten......Lite kärlek kanske, vem vet....

Till sist...för en retroälskare som mej var det även en riktig nostalgitripp.
Vad sägs om Timotej shampo. Tempo, Texaco och många flera...Gå och se den.
Fördel har du om du läst boken....... Det är vad jag tror...

Får sova på saken till i morgon, kanske kommer fler omdömen.

pokonis A

Oj, jag glömde visst det viktigaste...Jag tyckte jättemycket om den. Skulle vilja se den igen, jag tror det finns mycket mer som jag missade.

KRAAGHNUTT SPLATTREWSD

Idag har jag varit hos en logoped...
Jojo..Nu ska tösa bli stor och lära sej "pjata jent".

Ärligt talat ska det bli jättespännande att se vad jag med logopedens hjälp kan göra åt Mr P:s sluddrande.
Mitt största problem är att jag pratar fruktansvärt fort, det har jag alltid gjort.
Inga hastighetsbegränsningar har någonsin kunnat sätta stopp på den saken fast min far försökte redan när jag var liten.

-Gränsen är 50 i tätbebyggt område, försökte pappsen när orden skenade.

-Jaha..Men då kanske jag inte hinner säga allt jag vill....Sa jag och fortsatte som innan...Hopplöst fall.

Omgivningen fick helt enkelt vänja sej eller umgås med nån annan.
Nu finns det ju värre egenskaper man kan besitta så kompisar har jag alltid haft många.
Lite gliringar här o där men det har varit det enda som påmint mej om min egenskap.
Till Mr P flyttade in.
Han la nämligen till en liten detalj.
Jag sluddrar...Speciellt när jag blir..... Ivrig, lite nervös, trött eller har ett "dosglapp mm.
Så här kan det låta på jobbet tex. Camilla frågar mej...

-Fick du kontakt med nya säljaren?

-Jaaa..

-Vad sa han?

-Jo, han tycktbightyrnf kfjghtuyr kigjtyru....

-Nää Annika...Nu hörde jag inte ett ord. Vad sa du?

Det är nu som det blir så fruktansvärt jobbigt, för mitt svar måste denna gång bli....

-Har ingen aning, jag begrep själv inte ett ord...Förstår ni hur pinsamt det här är.....?

Men nu ska det bli ändring. Logopeden gjorde en massa tester.
Jag fick flåsa o blåsa, prutta o fisa, vissla o smacka...
Ja, jag tror jag fick uttycka alla möjliga och omöjliga ljud som finns att uppbringa med min mun.
Till slut kom hon fram till att jag hade goda grunder, inte skulle det här bli så svårt.
Hmm, vi får väl se. Jag känner Mr P vid det här laget, han är en grinig j..el som gärna trilskas.
Å andra sidan kan jag nog vara aningen envis själv så han ska få en rejäl match med början ikväll.
Kampen kan börja och den börjar med min första hemläxa...Andningsövningar...Att hitta min egen rytm....

Att tala...Eller bara skvala....det är frågan........

Pokonis A

LOPPISLÖRDAG

En sån "vesen" söndag.....Man är ju ingen ungdom längre så kroppen håller på att frigöra sej från vissa fertila rutiner.
I mitt fall visar det sej genom att först luras jag av kroppen att jag kommit väldigt lindrigt undan, ingen blödning på månader.
Till att plötsligt gå över till Stockholms blodbad, jag har duschat tre gånger i natt och nu känner jag mej som sagt lite "vesen".
Halloween kommer som en passande helg om en vecka fast det vete hundan om jag tänker fira på nåt vis.
Tror jag väntar tills kroppen krånglat färdigt och jag slipper eländet, då ska jag ställa till med fest. Nog om det .....

Mycket roligare var det igår.
Jag var på loppmarknad....En jättestor sådan i Solnahallen.
Av en slump såg jag annonsen i tidningen, nämnde det för Ewa som är en riktig "LumpLotta" och saken var klar. Klart vi ska på "Loppis".

Vi fick även med oss Pia och drog iväg vid 11 tiden, en timme efter öppning.
Vilken kaos, folk överallt. Löningshelg och dåligt väder gjorde nog fler än oss sugna på att konsumera, jag trodde inte vi skulle bli långvariga i denna trängsel.

Fel, Fel Fel.

Jag skulle kunna ha köpt hur mycket som helst.
Det fanns massor av saker som jag är lite svag för, typ 50-60-talsprylar till en ganska billig peng.
Som tur är tycker jag inte om att ha för mycket saker hemma, så jag nöjde mej mest med gå runt och njuta av att det fanns, jag kunde klämma på långarmade lampor, svarta prydnadssaker, köksporslin mm.

Nu kom jag inte hem helt tomhänt, ingen risk.......
En lagom stor 50-talsmålning i grälla fäger a 20 kr, en pepitarutig klänning-tunika a 25 kr och en orange glasgodisskål ala 70-tal a 20 kr kunde jag inte bara lämna åt sitt öde...Dessutom stod det faktiskt Annika på alla tre.
När jag kom hem var köptarmen tillfredsställd, energin flödade, vilket passade utmärkt.
Hade kompisar på middag på kvällen så jag gjorde fläskfilegryta och städade på ett kick.

Godisskålen diskades och fylldes med gottis, tavlan hängdes upp i hallen och klänningen ströks för att kunna användas på jobbet på måndag.

Det blev en lyckad lördagskväll i stort sett.....Vi åt o drack gott, även Tova satt med vid middagen innan hon drog till stan.

Det enda abret var att Karin och jag förlorade i Stockholmsspelet senare på kvällen.
Det gjorde min annars så godmodiga väninna aningen "snörpt".
Själv tänkte jag bara på alla härliga färger i tavlan, hur bra glasskålen passar i mitt vardagsrum och framför allt på alla positiva kommentarer jag kommer att få på jobbet i morgon när jag glider in i min nygamla "Loppisklänning" och då blev förlusten inte så viktig.

Hoppas bara "Kärringaflöskrånglet" släpper greppet så jag piggnar till.

Ha en skön söndag pokonis A

HAPPY BIRTHDAY

Go morron...

Jag har alltid tyckt mej vara DEN virrigaste människan på jorden men nu är jag defenitivt nedpetad från den positionen....Jag har hittat min "Överkvinna"

Följande dialog utspelades på jobbet igår.. Jag möter kollegan som fyller år...

-Grattis på födelsedagen..Hur mycket fyller du nu igen?

-Tack...Jag är född 1971 så jag fyller 38..

-??????...Vänta nu...Om du är född 1971, så blir du väl ändå 37...

-Nej...Jag fyller 38!

-Jamen, då är du ju född 1970.

-Nej...1971.

-Snälla, söta, rara....Då fyller du 37 år,,,Jag räknar på fingrarna för att överbevisa födelsedagsbarnet...

-Oj då...Gör jag...37...JAHA...Fniss, fniss

Vad ska man säga, annat än att hon är den enda jag känner som lägger till extraår...lite annorlunda...

Ha en bra dag...pokonis A

SÅN Ä JA

Hade ett "Paltutbyte" med "Syster Monni" för en tid sedan.
Mitt i min önskan om recept på Pitepalt kom jag på en händelse jag måste dela med mej av. Det kunde varit början på en lång fängelsevistelse för mord, men som tur var gick det bra.

Det var precis i början av min bekantskap med maken...Då när jag fortfarande tyckte det var lite kul att försöka imponera på honom.
Jag berättade stolt att min favoriträtt var Paltbröd med fläsk o brunsås.
I och för sej tycker jag det är jättegott men idag förstår jag inte varför jag trodde han skulle falla för det.
-ÅÅÅH, vilken annorlunda tjej, henne måste jag ha.....Tror inte det, jag är förvånad att kärleken överlevde.

Nåja, jag övertalade honom om att få laga denna gudabenådade måltid.......Som sagt, detta var i begynnelsen av förhållandet, han ville väl inte göra mej besviken (annat är det nu) så han tyckte det var en bra ide.
Det var bara det att jag hade aldrig lagat det själv, bara fått det hemma, av mamma.
Men...Hur svårt kan det va?

Man skulle bara koka paltbrödet i vatten o salt, steka fläsket och göra såsen...En baggis.
Kokade palten. Det gick bra. Stekte fläsket, fy hundan så mycket fett det blev i pannan, men det är ju bra, det användes som bas till såsen sen, det visste jag.
Vad jag inte visste var att man använder inte ALLT fett, pannan var ju halvfull med ister.
Men det gjorde jag.
Resultatet var att...Det gick inte att äta, det var rent fett...och lite grädde, som i sej är väldigt.....Fett.
Men den blivande maken var en hjälte som inte vill visa sej sjåpig, han slafsade och åt...upp allt...

Det hela slutade med att jag på natten vaknade av att min tilltänkta låg och grät över fruktansvärda magplågor.
Jag funderade allvarligt på att tillkalla ambulans men slapp när kroppen till slut tog hand om det själv.

Han sket hysteriskt i 3 dar, kunde inte gå utanför dörren.
Jag ringde vårdcentralen som sa att det kunde bli allvar, vi skulle avvakta nån dag till, men det var rent farligt att utsätta kroppen för nåt sådant.
Doktorn frågade vad det var för idiot som lagade mat på det viset, jag skyllde på en "kompis" som inte var så duktig i köket.....
Han överlevde och hämtade sej sakta men säkert, magen var lite känslig ganska lång tid efteråt.
Behöver jag säga att vi aldrig ätit eller pratat om palt sen dess.

När jag tänker efter är det här inte det enda jag gjort som skulle få vilken kille som helst att fly med fruktan för sitt liv.
Bla har jag även slarvat bort hans pass i London två veckor efter "11 september" händelsen. Han höll på att inte få komma hem.....Men det är en helt annan historia.

Pokonis A

MIN HÄXA

Fredag natt, klockan är snart midnatt.
Min lediga fredag är slut om exakt 20 minuter men vad gör det, då är det helg..JIPPI.....

Jag tänkte berätta om min fredag..Spännande va?
Först måste jag dock gå tillbaka 14 år i tiden, när jag blev nickelallergiker. Det var inte kul.
Inga smycken... jag måste ha ett smycke...Eller nåt.
Så kom jag på det... en tatuering.
Nästa fråga ...VAD passar mej....Nåt med vatten borde funka, men ingen delfin, det hade alla tjejer då.
Än en gång fick jag en ide... En Sjöhäst.

Hemma i Munkfors gick Catherine och önskade sej en till indian så vi slog våra påsar ihop och beställde tid när jag kom hem nästa gång.

Det första jag såg när vi klev in hos tatueraren i Karlstad var radvis med pärmar, hur många som helst med olika tatueringar. Inte fanns det titlar heller, det var bara att börja leta.
Vi borde varit här flera timmar innan, men detta hade jag inte räknat med.
Nu blev det väldigt bråttom.

Jag bläddrade och bläddrade och visst fanns det en o annan sjöhäst, men alla var arga.
Jag trodde sjöhästen var ett fredligt djur, men här såg alla ut att ha rabies. En sån ville jag verkligen inte ha på armen resten av livet.

Under letandets gång såg jag en liten söt häxa på sin kvast som fastnade i knoppen på mej.
Jag återkom till henne gång på gång, men ...Nej...En häxa kan jag ju inte ha, då kommer jag säkert ångra mej sen.

Till slut insåg jag att , om jag inte betämmer mej nu, får jag åka hem lika "obildad" som jag kom så 30 minuter senare var det klart.......Och ut kom jag med ...EN DELFIN.....

Visst, den var jättesöt. Väldigt liten och diskret....Passar bra till min...Diskreta lilla person...Hmmm.

Nu hade den hoppat och krumbuktat sej på min vänstra arm i snart 14 år och nu kan jag berätta att, varje gång jag tittade på den...Så tänkte jag på den lilla häxan.

Nog ångrade jag mej allt, men inte på det sättet jag trodde

Första gången jag funderade på att göra om den var för 10 år sen när vi öppnade salongen och jag fick en ny kund som var tatuerare.
Han sa att det inte var några problem att göra om den eftersom den var så liten.
Det blev aldrig av.

Nu i november har vi 10-års jubileum, och jag vet inte varför tanken dök upp men....nu då.....
Tills dess vill jag ha min häxa.
Dessutom stämmer inte en delfin med mej längre, jag sjunker ju nästan när jag ska simträna...

Jag ritade ungefär hur jag vill den skulle se ut. Sen fick jag hjälp av Sofie, en av hudbrudarna på jobbet att rita den snyggt. Hon är sanslöst bra på det.

Idag, kl 11.30 satt jag hos Rickard och fick äntligen "min egen lilla häxa". Hon blev skitbra. Något större än jag trodde, men jag har redan vant mej.

På ett vis är jag glad över att det inte blev av i Karlstad, då hade det varit en häxa ur en pärm....Nu är det MIN häxa, min alldeles egna lilla "Kvast Hilda".

Namnet Kvast Hilda är redan upptaget förresten. Hon måste få ett eget namn.
Finns det någon som kan hjälpa mej med förslag.
Tar tacksamt emot i såna fall.

Jaa, då går väl jag, Mr P, Lilla frk SLE och "häxan" och får lite skönhetssömn så länge.
Natti Natti.

POKONIS

VI HAR JU HELA HELGEN PÅ OSS

Söndag kväll...Jaa,det gick ju i rasande fart, som vanligt.

Satte mej ner och tänkte efter lite vad som har hänt i helgen....DET VAR VÄRST...Vi har minsann inte legat på latsidan.

Fredag var jag ledig som vanligt, då passade jag på att vara i tvättstugan...Som vanligt..efter det blev det en långpromenad och middag med familjen...Som vanligt, nu börjar det bli tjatigt....Men sen....För ovanlighetens skull....Hela familjen var på bio!

Det var ju barnens födelsedagspresent till mej.
Vi såg "Partik 1,5".
SE DEN....... Tyckte den var en av de bästa svenska filmer jag sett.
Rolig, sorglig, hemsk, generande och verklighetstrogen.
Det var det som var så hemskt, att det faktiskt kan gå till så här i Sverige.

Lördag blev lite kaotisk.
På förmiddagen strulade jag till det med medicinerna, det fick jag lida för hela dagen så jag tog det lugnt.
Gick på en promenad i kolloniområdet. Där träffade jag en kvinna som gav mej en hel hink äpplen, kanske gör jag äppelpaj i morgon......Efter det tappade jag upp ett bad, tog ett halvt glas rött och bara gosade.
Jag ville ju vara i toppform på kvällen inför födelsedagsmiddag på stan.

Hela familjen + Ville, Tovas pojkvän käkade buffe på en mongolisk restaurang inne vid Hötorget....GOTT....Jag plockade till mej det jag ville ha, sen lämnades det till en tant som frågade mej något på "svengnesiska" ??????
Efter tre gånger som jag ?????? gav jag upp och svarade ..._Ehh, javisst.
Då skvätte hon på lite av alla 7 såser..GULP, tänkte jag...Och lämnade in det i en lucka för att Wookas.

Restaurangen var "knökfull" med köer till att ta mat, lämna in den för tillagning och ännu längre kö för att få tillbaks den färdiga rätten.
Hmmm, spännande, undrar vems mat jag får?
Tänkte jag missmodigt, för det här kan ju aldrig funka.
Inte fick jag nummerlapp eller nåt som kunde bevisa att just DEN tallriken var min.
Som den msstänksamma människa jag tydligen är gjorde jag mej redo för strid.....
Nu kom kocken mot mej med en tallrik som han leende lämnade fram......Jag tog sats, höjde handen för protest....tittade som tur var ner....Åhh, Tack...HUR I HELA FRIDEN BAR DOM SEJ ÅT???
Nog fick jag rätt mat och hur det gick till går över mitt förstånd och långt in på prästens.

Det var jättegott...Men väldigt stressigt.
Bordet var bokat till 17.00.
Innan 18.30 stod vi ute på gatan igen, proppmätta, vi hann även få i oss dessert...
När vi kom hem bänkade sej maken framför tn:n för matchen mellan Sverige-Portugal.
Jag gick en trappa ner och spelade kort med Eva o Pia.

Idag söndag gick maken och jag på en tidig långpromenad i ett helt underbart höstväder.
Nu är färgerna som allra vackrast.
I övermorgon kan alla löv ha ramlat av...Den vackra höstens sista djupandning, det är bäst att njuta, det är långt till vår.

Jag har också städat, fått massage och bakat en äppelpaj som ska ätas när jag skrivit...... Pokonis.....Nu alltså.

Ps. känns som jag skulle behöva några dar ledigt......

GALENPANNOR

Om de regnar småspik och blåser smådjävlar ute, ingen vanlig människa vågar sticka ut näsan, så finns det två ställen där det alltid finns folk, så länge det är öppet.
Det ena är......IKEA förstås, det kan man ju förstå, det är inomhus.

Där har jag varit och trängts själv många ruskiga dar, med eller utan grinig gubbe.

Det andra är svårare att fatta....Golfbanan....
Golfare måste vara världens tåligaste människor.

Har precis kommit in från min nästan dagliga vandring som bla går jämte golfbanan.
Mulet, blött i luften...En typisk höstdag, inte den värsta men helt klart gjord för inneaktiviteter förutom promenader.

Då bylsar man på sej och bara går. Fort och långt med trevligt sällskap är bäst.

MEN GOLF????
Där måste du ju prestera resultat....Väder och vind borde ha stor betydelse och göra en avsevärd skillnad.
Blåser det hårt från tex sydväst så måste man ju ha helkoll på slaget för att det ska gå åt rätt håll.........Eller?

Nån måste förklara tjusningen, jag fattar nada....

Nu på promenaden gick vi först genom kolloniområdet...ganska stort och väldigt ÖDE.
Men så fort vi kom ner till golfbanan dök dom upp.... Som ihopkurade soldater stretande i strid med dragna golfklubbor.
Jag riktigt hörde hur dom peppade varandra......

ROPEN SKA SKALLA
GOLFBAG ÅT ALLA.

Nån måste förklara Vad är det med golf som gör människan så målmedveten.....?

Pokonis

DET VAR VÄRT DET....

Hur kunde det bli så här.....Knoppen värker, magen vill vända sej ut o in......Det är bara att inse....Mrs P är bakis.....

Vet ju att jag ska vara försiktig med spirituosa drycker men jag orkar inte alltid vara så j-la förnuftig.
Ibland vill man bara dras med i feststämmningen och det gjorde jag tydligen igår.
Hoppas det var värt det....Nu ska vi tänka ...Det kommer att ta tid....

Har nu samlat dom irrande tankarna en smula, visst var det värt lite illamående och skallebang...Herregud, barrsvarvarna var på topp igår.

Camilla har gjort en god vana att bjuda hem hela salongen varje höst på middag och hittills har hon inte gjort nån besviken.

Hon är en riktig festfixare.
Igår verkade dessutom alla vara taggade så redan efter fördrinken var både stämmningen och ljudnivån på högsta nivå.
Jag tror kombinationen småbarn, lite sömn och champagnebubblor kan ha varit avgörande för vissa, ingen nämd och ingen glömd.

Maten var riktigt smarrig.
Kött med höstkantarellsås, hela lingon och råstekt potatis serverades med en mycket matig sallad.
Dessert, en fantastisk chokladkaka, som hon för säkerhets skull gjorde två gånger.
Till den var det glass och Bailys.
Jag tror vi åt och drack och var glada i fyra timmar.

Runt 23-tiden kom sen det vanliga "nu ska vi ut o stuffa snacket" igång och det var lagom, då var vi mogna för hemfärd, jag och Mr P.
Hoppas dom kom iväg till"Garbo".

Hade turen att få skjuts med Inger vars make var snäll och agerade taxi.
Vi fick även med oss salongens riktiga partypingla Gina som insåg att hon skull jobba idag lördag mellan 9-19.
Med tanke på att hon tog fel på toan o garderoben, försvann en bra stund innan hon kom ut med en trasig galge så var nog det lika bra.

Vi lämnade brudarna när dom värmde upp med en riktig "headbanginglåt" från 90-talets början..Tack för en trevlig kväll.

Jag kom hem runt 00.30, sova var inte att tänka på så jag slängde av mej festpaltorna för att dyka in i mysrocken, som låg på golvet, och tillbringa några timmar vid datorn...... Det sa "SPLASH"......YEEEAAAK...
Någon av katterna hade spytt i mysisen...In i badrummet och vaska av sej, nurå, nappar åt mej en kall korv i farten.....Proppmätt men sugen.
Rundar hörnan med fuktiga fötter lite för snabbt....ÅÅÅÅÅÅÅHhh NEEEJ.
Druttar på ändan i spya nummer två.
Nu är den annars så älskade katten väääldigt billig men som tur var vet jag inte då vem av dom två som är skyldig.

Satt uppe till 2.30 innan jag insåg att, nu måste jag sova...Det gick inge bra.
Törs inte tänka på att jag ska ha födelsedagsfika för några kompisar klockan 14.00.

SHIT...nu vet jag vem som spyr...Zumpen la just hela frukosten i min säng.
Tror jag gör honom sällskap, fast på ett lämpligare ställe.....MEN DET VAR VÄRT DET....

pokonis Annika