KUNSKAPSTÖRST

Jaha,

så var det dags igen.

Ännu en natt när John Blund tänker snåla med sitt sömnpulver.

-Ledsen Annika, det blev inget över till dej , du får göra nåt annat. Snurra runt i sängen, eller grubbla kanske?

Jag väljer att fundera lite, men inte i sängen, benen pirrar, träningsvärk tror jag bestämt.

Det får bli köksbordet, med skrivblock och penna.



Jag har ju alltid hävdat att jag mår bäst när jag inte vet så mycket.

Ändå satt jag framför datorn i stort sett hela helgen och letade information.

Kanske är det för att jag börjat "blogga", eller också har jag helt enkelt lyft huvudet ur sanden och insett att den här lilla åkomman får jag leva med.

Jag vill lära mej att göra det på bästa sätt.

Hittade in på Parkinsonförbundets sida, där fanns en hel del "läsnyttigt".

Bla en artikel om att ett japanskt forskarlag som lyckats programmera om mänskliga hudceller så att dom fungerar som stamceller från embryon.

Stamcellsforskning är ju en känslig och mycket diskuterad fråga. Inte minst i USA.

Michaej J Fox har propagerat hårt för saken men George Bush har nog ingen p-sjuk släkting så än så länge är det förbjudet.

Japanernas upptäckt ger ju lite hopp, om dessa hudceller går att använda, håll tummarna.

Jag letade även efter föreläsningar.

Eftersom jag inte riktigt vet vad som är bra att veta tänkte jag överlämna till någon annan att berätta det.

Det jag hittade var ett par stycken som redan ägt rum, inte intressant, och en som var på Karolinska Institutet 4 april.

Den riktade sej till läkare och sjukvårdspersonal, gäller alltså inte mej.

Nej, det enda jag verkligen fick dom här dagarna var ont i ansiktet.

Jag tål nämligen inte datorn så bra.

Hela fejan blir rosa och pulserande, inte snyggt.

Arvid gjorde en rånarluva till mej, han klippte hål för ögon och mun i en yllemössa.

Då blev jag också rosa och pulserande, av värme.

Jag har fått en annan ide, när jag blir stadd vid kassa ska jag gå till Buttricks och köpa några "masker".

En Julia Roberts när jag har en bra dag, Hitler blir nog bra vid PMS.

Känner jag mej ledsen hoppas jag det finns en Helena Bergström, hon gråter bäst och mest av alla.

Jag ger inte upp i jakten på kunskap, men jag tar nog en paus över påsk .

Om inte annat kanske ansiktet hinner läka.



Väl mött, på benen fick jag inge kött

pokonis Annika. Å GLAD PÅSK!!