lördag 15 mars 2008

VARDAGSHJÄLTAR

Gokväll

För inte så länge sen utsåg svenska folket sina vardagshjältar som fick komma till tv och bli hyllade.
Bra ide, men det skulle varit en till om jag fick bestämma.
Min hjälte.
Han heter Christian och är klädd i vit rock när vi träffas.

Första gången jag klev in på hans mottagning på rekomendation av Suzzie Tapper var jag ganska slut.
Jag sov ca 3-4 timmar per natt, mycket p.g.a mina ben som pirrade mest hela dygnet runt.
Vi pratade lite bakgrund och han förvånade mej genom att se ut som om han faktiskt lyssnade.
Han ändrade och lade till lite i min medicinering, och sen var det klart....
Jag märkte skillnad nästan på en gång.
Inte ett pirr så långt benen räcker( nu är dom inte så värst långa, men ändå) och jag sover som en vanlig svensson, ta i trä.

Om ni visste vad dessa små ändelser gjort storverk med allmäntillståndet.
Jag märkte inte hjärnkoman jag befann mej i förrän den släppte.
Jag förstår att man kan bli galen av för lite sömn.
Att jag blev en jä..el på korsord och pussel är i och för sig en liten kul parentes.
Inget ont som inte har nåt gott med sig.

Med sömnen och "pirrbortfallet" kom orken tillbaka.
Tack Christian, du har verkligen gjort skillnad i min vardag, och andras med fast dom inte vet om det.

Idag fick jag träffa min hjälte för jag är med i en studie och det var dags för en koll.
Det testas nya piller och jag är en av de utvalda att få vara med, spännande.

Det ställer till lite oreda för mej eftersom jag inte tycker om att analysera hur jag mår, det måste jag i det här projektet.
Framför allt måste jag ju komma ihåg från vecka till vecka, jag gör så gott jag kan och hoppas dom har nån nytta av mej.

Mycket pappersarbete och tusen frågor varje gång.

-Hur är det med köpberoendet, tycker nån i familjen att jag spenderar mer pengar än förr?
Inga problem, har inga pengar att spendera.

-Spelberoendet, har det ökat?
Harry boy, 100 spänn i veckan delat på tre, som vanligt. Nej, ingen skillnad.

-Sexuella avvikelser?
Här går väl censuren in, men jag måste säga man blir ju lite nyfiken.......men nej, allt är som vanligt, tackochlov, eller......?

Det här är tydligen biverkningar som dock är ganska sällsynta vad jag förstått.

Som sagt, jag känner mej som vanligt och det jag är mest nyfiken på är, äter jag riktig medicin eller får jag sockerpiller?

Vänta lite, jag måste rätta mej själv. Vi kom ju överens idag om att jag mår bättre nu än innan jag startade med testpillren.
Får väl hoppas det inte bara är sockerpiller, då blir det lite skämsigt.
Fast jag vet ju också att placeboeffekten inte är att förakta.
Vi får väl se så småningom, det håller på till i juli men när jag får svar vet jag inte

Väl mött o väl omskött
pokonis Annika

2 kommentarer:

Anonym sa...

Bra skrivet, och mycket kul - som vanligt!

Hoppas att dina kunskaper om vad "bara" förändrad medicinering kan innebära för parkinson-sjuka, att den erfarenheten delas av flera. Små förändringar, stor skillnad.

Ser fram emot ditt nästa inlägg!

Anonym sa...

Kul att läsa!
Jag ser fram emot nästa gång vi ses i "stolen" och du tar hand om mitt hår!!
/Ulrika