Fredag natt, klockan är snart midnatt.
Min lediga fredag är slut om exakt 20 minuter men vad gör det, då är det helg..JIPPI.....
Jag tänkte berätta om min fredag..Spännande va?
Först måste jag dock gå tillbaka 14 år i tiden, när jag blev nickelallergiker. Det var inte kul.
Inga smycken... jag måste ha ett smycke...Eller nåt.
Så kom jag på det... en tatuering.
Nästa fråga ...VAD passar mej....Nåt med vatten borde funka, men ingen delfin, det hade alla tjejer då.
Än en gång fick jag en ide... En Sjöhäst.
Hemma i Munkfors gick Catherine och önskade sej en till indian så vi slog våra påsar ihop och beställde tid när jag kom hem nästa gång.
Det första jag såg när vi klev in hos tatueraren i Karlstad var radvis med pärmar, hur många som helst med olika tatueringar. Inte fanns det titlar heller, det var bara att börja leta.
Vi borde varit här flera timmar innan, men detta hade jag inte räknat med.
Nu blev det väldigt bråttom.
Jag bläddrade och bläddrade och visst fanns det en o annan sjöhäst, men alla var arga.
Jag trodde sjöhästen var ett fredligt djur, men här såg alla ut att ha rabies. En sån ville jag verkligen inte ha på armen resten av livet.
Under letandets gång såg jag en liten söt häxa på sin kvast som fastnade i knoppen på mej.
Jag återkom till henne gång på gång, men ...Nej...En häxa kan jag ju inte ha, då kommer jag säkert ångra mej sen.
Till slut insåg jag att , om jag inte betämmer mej nu, får jag åka hem lika "obildad" som jag kom så 30 minuter senare var det klart.......Och ut kom jag med ...EN DELFIN.....
Visst, den var jättesöt. Väldigt liten och diskret....Passar bra till min...Diskreta lilla person...Hmmm.
Nu hade den hoppat och krumbuktat sej på min vänstra arm i snart 14 år och nu kan jag berätta att, varje gång jag tittade på den...Så tänkte jag på den lilla häxan.
Nog ångrade jag mej allt, men inte på det sättet jag trodde
Första gången jag funderade på att göra om den var för 10 år sen när vi öppnade salongen och jag fick en ny kund som var tatuerare.
Han sa att det inte var några problem att göra om den eftersom den var så liten.
Det blev aldrig av.
Nu i november har vi 10-års jubileum, och jag vet inte varför tanken dök upp men....nu då.....
Tills dess vill jag ha min häxa.
Dessutom stämmer inte en delfin med mej längre, jag sjunker ju nästan när jag ska simträna...
Jag ritade ungefär hur jag vill den skulle se ut. Sen fick jag hjälp av Sofie, en av hudbrudarna på jobbet att rita den snyggt. Hon är sanslöst bra på det.
Idag, kl 11.30 satt jag hos Rickard och fick äntligen "min egen lilla häxa". Hon blev skitbra. Något större än jag trodde, men jag har redan vant mej.
På ett vis är jag glad över att det inte blev av i Karlstad, då hade det varit en häxa ur en pärm....Nu är det MIN häxa, min alldeles egna lilla "Kvast Hilda".
Namnet Kvast Hilda är redan upptaget förresten. Hon måste få ett eget namn.
Finns det någon som kan hjälpa mej med förslag.
Tar tacksamt emot i såna fall.
Jaa, då går väl jag, Mr P, Lilla frk SLE och "häxan" och får lite skönhetssömn så länge.
Natti Natti.
POKONIS
Min lediga fredag är slut om exakt 20 minuter men vad gör det, då är det helg..JIPPI.....
Jag tänkte berätta om min fredag..Spännande va?
Först måste jag dock gå tillbaka 14 år i tiden, när jag blev nickelallergiker. Det var inte kul.
Inga smycken... jag måste ha ett smycke...Eller nåt.
Så kom jag på det... en tatuering.
Nästa fråga ...VAD passar mej....Nåt med vatten borde funka, men ingen delfin, det hade alla tjejer då.
Än en gång fick jag en ide... En Sjöhäst.
Hemma i Munkfors gick Catherine och önskade sej en till indian så vi slog våra påsar ihop och beställde tid när jag kom hem nästa gång.
Det första jag såg när vi klev in hos tatueraren i Karlstad var radvis med pärmar, hur många som helst med olika tatueringar. Inte fanns det titlar heller, det var bara att börja leta.
Vi borde varit här flera timmar innan, men detta hade jag inte räknat med.
Nu blev det väldigt bråttom.
Jag bläddrade och bläddrade och visst fanns det en o annan sjöhäst, men alla var arga.
Jag trodde sjöhästen var ett fredligt djur, men här såg alla ut att ha rabies. En sån ville jag verkligen inte ha på armen resten av livet.
Under letandets gång såg jag en liten söt häxa på sin kvast som fastnade i knoppen på mej.
Jag återkom till henne gång på gång, men ...Nej...En häxa kan jag ju inte ha, då kommer jag säkert ångra mej sen.
Till slut insåg jag att , om jag inte betämmer mej nu, får jag åka hem lika "obildad" som jag kom så 30 minuter senare var det klart.......Och ut kom jag med ...EN DELFIN.....
Visst, den var jättesöt. Väldigt liten och diskret....Passar bra till min...Diskreta lilla person...Hmmm.
Nu hade den hoppat och krumbuktat sej på min vänstra arm i snart 14 år och nu kan jag berätta att, varje gång jag tittade på den...Så tänkte jag på den lilla häxan.
Nog ångrade jag mej allt, men inte på det sättet jag trodde
Första gången jag funderade på att göra om den var för 10 år sen när vi öppnade salongen och jag fick en ny kund som var tatuerare.
Han sa att det inte var några problem att göra om den eftersom den var så liten.
Det blev aldrig av.
Nu i november har vi 10-års jubileum, och jag vet inte varför tanken dök upp men....nu då.....
Tills dess vill jag ha min häxa.
Dessutom stämmer inte en delfin med mej längre, jag sjunker ju nästan när jag ska simträna...
Jag ritade ungefär hur jag vill den skulle se ut. Sen fick jag hjälp av Sofie, en av hudbrudarna på jobbet att rita den snyggt. Hon är sanslöst bra på det.
Idag, kl 11.30 satt jag hos Rickard och fick äntligen "min egen lilla häxa". Hon blev skitbra. Något större än jag trodde, men jag har redan vant mej.
På ett vis är jag glad över att det inte blev av i Karlstad, då hade det varit en häxa ur en pärm....Nu är det MIN häxa, min alldeles egna lilla "Kvast Hilda".
Namnet Kvast Hilda är redan upptaget förresten. Hon måste få ett eget namn.
Finns det någon som kan hjälpa mej med förslag.
Tar tacksamt emot i såna fall.
Jaa, då går väl jag, Mr P, Lilla frk SLE och "häxan" och får lite skönhetssömn så länge.
Natti Natti.
POKONIS
6 kommentarer:
Oj oj då. Att du skulle få en häxa efter alla år. Och att jag aldrig vetat om att det var din hemliga dröm. Men.....du har kanske alltid varit lite hemlig:)
Dolfina kan ju vara ett namn eller, "SLEP" som ju är en förkortning för SLE och Mr P eller varför inte Slepina. eller varför inte skita i sjukdomarna och helt enkelt kalla henne för Kvast-Olga!
Tackar för inbjudan till spelkväll nästa helg och du, läs på i ordböcker, tidningar, historielitteratur osv osv för då ska vi spöa de äkta makarna en gång för alla:)
POKONIS Karin
Häxan blev ascool, nästan lika cool som min häftiga extramamma!
Hur go ä du på en skala... kommer du hem snart min lilla extradotter?
Bäva månde gudarna, va ska du ta dej te härnäst? Kvasta-Svea heter hon för mej(smeknamn Kvasta-Svetta). Svea rikes värstinghäxa! Vem kan nu konkurrera om orginalitet, ja bara undrar? Kan knappt bärga mej, måste snart göra en visit och fira födelsen av den lilla läckerbiten! Kramis. Hils family! Be Svea trolla hem den lille bleke snart. Börjar bli träligt nu. Moomlight!
Då va häxan döpt. Kvasta-Svea ska ho heta, varken mer eller minner. Hujedamej tåcket bra namn, du ska ha stort tack käre söster. Talte precis mä den lille bleke. Ho ha pinkat själver ida...Jo,jo...Stora framsteg...en blir stålter sö en nästan sprecker. När kåmmer du å hälser på, vi längter, ja å den lille bleke...pokonis
ja hmmm, jag hann inte riktigt me att ge nå förslag på namn men svea e bra!
häxan e jättebra å kommer bli ännu bättre när den får en till röd sko som min kollega sa!
Skicka en kommentar