SÅN Ä JA

Hade ett "Paltutbyte" med "Syster Monni" för en tid sedan.
Mitt i min önskan om recept på Pitepalt kom jag på en händelse jag måste dela med mej av. Det kunde varit början på en lång fängelsevistelse för mord, men som tur var gick det bra.

Det var precis i början av min bekantskap med maken...Då när jag fortfarande tyckte det var lite kul att försöka imponera på honom.
Jag berättade stolt att min favoriträtt var Paltbröd med fläsk o brunsås.
I och för sej tycker jag det är jättegott men idag förstår jag inte varför jag trodde han skulle falla för det.
-ÅÅÅH, vilken annorlunda tjej, henne måste jag ha.....Tror inte det, jag är förvånad att kärleken överlevde.

Nåja, jag övertalade honom om att få laga denna gudabenådade måltid.......Som sagt, detta var i begynnelsen av förhållandet, han ville väl inte göra mej besviken (annat är det nu) så han tyckte det var en bra ide.
Det var bara det att jag hade aldrig lagat det själv, bara fått det hemma, av mamma.
Men...Hur svårt kan det va?

Man skulle bara koka paltbrödet i vatten o salt, steka fläsket och göra såsen...En baggis.
Kokade palten. Det gick bra. Stekte fläsket, fy hundan så mycket fett det blev i pannan, men det är ju bra, det användes som bas till såsen sen, det visste jag.
Vad jag inte visste var att man använder inte ALLT fett, pannan var ju halvfull med ister.
Men det gjorde jag.
Resultatet var att...Det gick inte att äta, det var rent fett...och lite grädde, som i sej är väldigt.....Fett.
Men den blivande maken var en hjälte som inte vill visa sej sjåpig, han slafsade och åt...upp allt...

Det hela slutade med att jag på natten vaknade av att min tilltänkta låg och grät över fruktansvärda magplågor.
Jag funderade allvarligt på att tillkalla ambulans men slapp när kroppen till slut tog hand om det själv.

Han sket hysteriskt i 3 dar, kunde inte gå utanför dörren.
Jag ringde vårdcentralen som sa att det kunde bli allvar, vi skulle avvakta nån dag till, men det var rent farligt att utsätta kroppen för nåt sådant.
Doktorn frågade vad det var för idiot som lagade mat på det viset, jag skyllde på en "kompis" som inte var så duktig i köket.....
Han överlevde och hämtade sej sakta men säkert, magen var lite känslig ganska lång tid efteråt.
Behöver jag säga att vi aldrig ätit eller pratat om palt sen dess.

När jag tänker efter är det här inte det enda jag gjort som skulle få vilken kille som helst att fly med fruktan för sitt liv.
Bla har jag även slarvat bort hans pass i London två veckor efter "11 september" händelsen. Han höll på att inte få komma hem.....Men det är en helt annan historia.

Pokonis A