söndag 12 oktober 2008

VI HAR JU HELA HELGEN PÅ OSS

Söndag kväll...Jaa,det gick ju i rasande fart, som vanligt.

Satte mej ner och tänkte efter lite vad som har hänt i helgen....DET VAR VÄRST...Vi har minsann inte legat på latsidan.

Fredag var jag ledig som vanligt, då passade jag på att vara i tvättstugan...Som vanligt..efter det blev det en långpromenad och middag med familjen...Som vanligt, nu börjar det bli tjatigt....Men sen....För ovanlighetens skull....Hela familjen var på bio!

Det var ju barnens födelsedagspresent till mej.
Vi såg "Partik 1,5".
SE DEN....... Tyckte den var en av de bästa svenska filmer jag sett.
Rolig, sorglig, hemsk, generande och verklighetstrogen.
Det var det som var så hemskt, att det faktiskt kan gå till så här i Sverige.

Lördag blev lite kaotisk.
På förmiddagen strulade jag till det med medicinerna, det fick jag lida för hela dagen så jag tog det lugnt.
Gick på en promenad i kolloniområdet. Där träffade jag en kvinna som gav mej en hel hink äpplen, kanske gör jag äppelpaj i morgon......Efter det tappade jag upp ett bad, tog ett halvt glas rött och bara gosade.
Jag ville ju vara i toppform på kvällen inför födelsedagsmiddag på stan.

Hela familjen + Ville, Tovas pojkvän käkade buffe på en mongolisk restaurang inne vid Hötorget....GOTT....Jag plockade till mej det jag ville ha, sen lämnades det till en tant som frågade mej något på "svengnesiska" ??????
Efter tre gånger som jag ?????? gav jag upp och svarade ..._Ehh, javisst.
Då skvätte hon på lite av alla 7 såser..GULP, tänkte jag...Och lämnade in det i en lucka för att Wookas.

Restaurangen var "knökfull" med köer till att ta mat, lämna in den för tillagning och ännu längre kö för att få tillbaks den färdiga rätten.
Hmmm, spännande, undrar vems mat jag får?
Tänkte jag missmodigt, för det här kan ju aldrig funka.
Inte fick jag nummerlapp eller nåt som kunde bevisa att just DEN tallriken var min.
Som den msstänksamma människa jag tydligen är gjorde jag mej redo för strid.....
Nu kom kocken mot mej med en tallrik som han leende lämnade fram......Jag tog sats, höjde handen för protest....tittade som tur var ner....Åhh, Tack...HUR I HELA FRIDEN BAR DOM SEJ ÅT???
Nog fick jag rätt mat och hur det gick till går över mitt förstånd och långt in på prästens.

Det var jättegott...Men väldigt stressigt.
Bordet var bokat till 17.00.
Innan 18.30 stod vi ute på gatan igen, proppmätta, vi hann även få i oss dessert...
När vi kom hem bänkade sej maken framför tn:n för matchen mellan Sverige-Portugal.
Jag gick en trappa ner och spelade kort med Eva o Pia.

Idag söndag gick maken och jag på en tidig långpromenad i ett helt underbart höstväder.
Nu är färgerna som allra vackrast.
I övermorgon kan alla löv ha ramlat av...Den vackra höstens sista djupandning, det är bäst att njuta, det är långt till vår.

Jag har också städat, fått massage och bakat en äppelpaj som ska ätas när jag skrivit...... Pokonis.....Nu alltså.

Ps. känns som jag skulle behöva några dar ledigt......

1 kommentar:

Anonym sa...

Låter som en alldeles underbar helg med hela goa familjen som ett hårt stryptag på halsen. Lycka mitt i livet när det är som bäst egentligen!
Se bara... hinner knappt ljusna måndag morgon förrän du får agera supersyrra igen. Kram och tack för allt du gör för den lille bleke en trappa ner! Dröm du om lite ledighet men det tycks visst bli en annan gång för nu väntar kattpöjkera downunder på lite gos. Åjo, du har hjärtevärme så de räcker. Kramis Moonlight!