Vaknade 01.10 av en konstig oroskänsla i kroppen,
och det tog en stund innan jag kom på vad det var.
Jäklar, har jag missat....
Får tag på mobilen och kollar dispalayen. Mycket riktigt,
där står , 'Dags för din 23.45 -registrering'.
Jag har missat mina mediciner med 1. 1/2 timme.
Det har hänt förr att jag vaknat av sms-pling-plongandet,
och jag vet att nu det gäller det att sysselsätta sej en stund,
snurra runt i sängen är ingen ide´.
Jag har ofta svårt att sova, o har då olika sysselsättningar att ta till..
I vanliga fall brukar jag läsa, lösa korsord, lägga pussel eller
om det är sommar o det pirrar mycket i benen, gå ut och gå.
Men nu får jag en annan idé. .Skriva i min blogg.
Eftersom datorn står i sovrummet,
där maken ligger och sover, blir det att skriva för hand även om risken finns
att jag i morgon inte ka läsa vad det står.
Mr P-son har sett till att jag skriver som en buffel.
Det är pinsamt när man på jobbet tar meddelande
från en kund till t.ex. arbetskamraten Camilla.
Vi säger att det står ´Ring Anna´och så ett telefon-nr.
Jag har varit med om det ett antal gånger.
Lappen lämnas, kollegan ser lite trött ut, hon har oxå varit med förr.
"Vad står det?" säger hon med trött röst.
"Anna," säger jag ynkligt, för namnet kommer jag ihåg.
Men det finns inte en chans i världen att telefon-numret går går att tyda.
Hon får helt enkelt vänta tills Anna ringer igen.
Det är m.a.o. inta bara jag som måste ha tålamod med mr.P-son.
Tack gode någon att datorn finns.
Måste önska mej en bärbar,
som jag kan ta med ut i köket på nätterna.
Nog om detta.
Klockan är nu 02.15 och det är 'Alla hjärtans dag'.
Det får mej att tänka på mina underbara ungar.
Tova, som läkarna rådde mej att inte föda, p.g.a mina SLE-mediciner.
Hon skulle bli döv,blind o ha balansrubbningar.
Vad doktorn då inte visste, var att jag slutat med tabletterna långt innan,
för att jag mådde så bra och ville vila kroppen.
Nu ligger hon i rummer till vänster om där jag sitter.
Värsta snyggingen, seende, hörande och med perfekt balans (mycket bättre än min).
Hon blev myndig för några veckor sen, 'vart tog tiden vägen?'..
Om jag vore 18 år idag skulle jag vilja ha en kompis som henne (inte lika snygg förstås, man vill ju synas..)
"Du är bäst Tova, tack för att du finns min lilla "tonårshäxa".
Arvid, Världens bäste Arvid.
Han är också skitsnygg.
Det smärtar mej att säga det, men bägge är väldigt lika sin far..hmm.
Arvid är min coach.Han håller ordning på mej.
"Mamma,du sluddrar, du måste artikulera.,arrrrtikulleeera".
"Mamma, du ser stel ut, ska vi ut o gå?"
"Jag vet att klockan är 00.30 men du vet vá gott du sover o i morgon
är det lördag. Ingen skola, inget jobb."
Våra häftiga promenader kommer jag alltid att bära med mej.. dikussionerna, förtroendena, skratten.
Och vem skulle annars hjälpa mej dansa bort mr.P-son, när pirret blir outhärdligt.
Våran krigsdans hörs nog ordentligt ner till grannen Ewa.
Hon är dock en av mina bästa vänner, och står ut med oväsendet.
'Ungarna mina.' 'Jag skulle vilja ge er allt på alla hjärtans dag,
men ni får nöja er med var sitt badlakan med hjärtan på'.
Rosa till Tova.Och blått till Arvid.
'Jag älskar er, det kan inte ens mrP-son göra något åt'.
Väl mött, jättetrött.
pokonis Annika
Kl är 0320 "godnatt"..
ps,
Titta vad jag fått i Mickans blogg (Tovas kompis, Mickan).
Med såna kommentarer behövs ingen julafton Skippa den!!
Ni ska då veta, Mickan och Tovas alla kompisar..
Ni har alla varit till stor glädje för mej genom åren.
/ Den mamman, den kvinnan!
Det är nämligen min bästa kompis Tovas, mamma.
Hon lider av en oerhört svår sjukdom som hon tampas med
dag ut och dag in.
Hon har nu skaffat en blogg där hon berättar om sig själv och sin sjukdom.
Bloggen är nyskaffad, men jag hoppas verkligen att hon håller igång och skriver,
för här sitter en garanterad unik besökare!
Under många år har jag i stort sett levt hemma hos Tova med hennes familj,
inklusive Annica då.
Hon pratar helt underbar värmländska och humorn är inte att leka med.
Den är greeeeaaat! /
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar