VILKEN HÄRLIG DAG

Vilken dag det blidde....!

Efter gårdagens inlägg fick jag en kommentar från Skrakelmania som tvärvände mitt dåliga humör. Tusen tack för den.
Tänk att ibland behöver man verkligen få en spark i häcken av nån annan.
Den här sparken var mera som en smekning i och för sej, dina vänliga ord och goda råd gick rakt in i hjärtat ska du veta Skrakelmania.....Jag gillar ditt namn......Och jag bestämde mej för att göra som du sa.

Idag skulle bli min dag, men vad kunde jag tänka mej att hitta på? Jag låg länge och funderade i natt och i gryningen hade jag fyllt all min lediga tid.

Först tänkte jag lura med grannen, kompisen Ewa, på en långpromenad. Det brukar inte vara så svårt. Den skulle sen avslutas på Bromma Flyghotell där vi skulle inta en riktigt härlig frukost. Hotellfrulle känns så skönt lyxigt, det gjorde vi mycket på söndagar förr, nu är det dags att återuppleva känslan.

Efter det ville jag gå hem och smälta maten en stund innan det var dags för simhallen och mina 1000 m. "Kröppastöllet" måste få sitt överallt, inte bara genom smaklökarna.
Det får jag nog göra alldeles ensam, Ewa tål inte vatten säger hon, kanske hon är gjord av maräng..???

Till sist skulle jag på hemvägen handla sushi och kanske en liten bit mörk choklad med smak av havssalt som jag tänkte njuta av medan jag läste min bok, "Den du inte ser" av Mari Jungstedt.

Tror ni att det blev så????

Nä...Inte riktigt....När jag vaknade i morse kontaktade jag Ewa och promenaden gjorde vi på 45min, skönt.... innan vi gick såg jag att Sara från Parkinsonföreningen hade skickat sms, hon hade läst mitt ynkande och bad mej ringa.
Vad kunde Sara ha på lilla hjärtat tro?????
Jo, hon tyckte bestämt att jag skulle åka till konferansen ändå, det brukade alltid vara nån som uteblev....Nu blev jag sådär rörd och glad igen, att hon bryr sej.
Hon berättade också att hon var där förra året och att den var bra.
Nu fick jag nåt att fundera på så vi käkade frukost hos mej istället, för att spara tid om jag bestämde mej för chansning.

Åh, vad svårt det blev. Jag hade ju börjat tycka om den här "egna" dagen......Men konferansen hade jag ju sett fram emot....Ska jag ...Såna här svåra frågor ska inte en velig Våg som jag utsättas för.
Det kan vara farligt för kortslutning i hjärnkontoret.

Då..RIIING..Telefonen igen och allt löser sej...
Min jobbarkompis som slutat tidigt frågar om jag vill hänga med ut i skogen och plocka svamp, eftersom parkinsonträffen inte blev av...
Jag som förra veckan konstaterade att svampskogen inte skulle hinnas med en enda gång i år heller kände bara...YES..... Konferansen återkommer och badhuset finns kvar, men frysen...den är alldeles tom på svamp.
En hel vinter utan svampmackor vet jag inte om jag klarar.

Så jag tillbringade resten av min dag tillsammans med Inger, Karl-johan, Herr Kantarell, en massa Vaxskivlingar och även en del andra godingar. Helt underbart och en drömdag för själen.

Kvällen spenderade jag vid köksbordet med att rensa hittegodset. Inte lika kul... Fem timmar tog det och då slängde jag bort ganska mycket eftersom ryggen sa ifrån.

I morgon serveras det varma mackor med svampstuvning hemma hos oss. Jag var ner till Ewa med en inbjudan....Hon sa att hon inte gillar svamp....Konstigt...Sist vi pratade om ämnet var hon lyrisk över nån svampsås...hmm...Undrar om det kan ha att göra med att jag nämnde hur gott det är med Tofsskivling, som jag hittat, men att det är lätt att förväxla den med en jättegiftig svamp, tror det är Spindelgiftskivlingen......Nääee..Vilken fegis...Eller...?

pokonis Annika