onsdag 17 september 2008

VARFÖR JUST JAG

Fy vad besviken jag är...Det var länge sen jag kände mej såå undanskuffad, såå ovälkommen...Och det bara för att det inte blir som jag vill.....Jag brukar inte reagera så......
Känner mej förvånad men kan inte tänka bort det, hur jag än anstränger mej.

Vad är det som hänt, förstår jag att ni undrar.......Nu vet jag inte om jag vågar berätta, ni kommer tycka jag är jättebarnslig...Men va f-n, det får jag väl bjuda på i så fall.

När jag kom hem från Karlstad i lördags hade jag fått en inbjudan från Parkinsonförbundet att vara med på nåt som kallades "Aktivt Liv Konferens 2008."

Det sto t.o.m "Missa inte detta tillfälle"
Man fick information om forskning o medicinering av en läkare jag hört ska vara riktigt intressant att lyssna på.

En vad jag förstod Parkinsonsjuk kvinna skulle berätta om sin ängel, Parkinsonsjuksköterskan.

Det var information om yoga som återhämtning och det fanns också en "pröva-på-verkstad"

Du kunde även träffa läkemedelskunniga personer för diskussioner

Jag blev mycket intresserad och anmälde mej direkt måndag morgon. Nu har jag gått hela veckan och verkligen längtat.
Pratat om det med alla jag känner och bestämt att skriva om vad jag lärt mej efteråt på bloggen.
Kul att äntligen ha nåt intressant att skriva om när det gäller Mr P.

Denna konferens går av stapeln i morgon torsdag, jag har tagit ledigt från jobbet.....

Kl 15.27 idag ringer min mobil....
En mycket glad röst meddelar mej att tyvärr är kursen överbokad så JAG är inte välkommen....

Varför just JAG....Vill jag skrika men det blir.....Neeej....
Jooo, säger han lika glatt och jag önskar att jag inte svarat.
Jag antar att jag var en av dom ratade för att min anmälan kom sent, men jag fick den ju inte tidigare och hade alltså inte en chans.
Därför frågar jag urdumt, på en tre-årings nivå...
-Varför fick jag inbjudan så sent???....Och inser direkt att det var oklokt.
Han skrattar glatt att det kunde väl inte han veta...Det gjorde faktiskt ännu ondare i mitt treårs-hjärta....Han kunde lika gärna sagt...Det skiter väl jag i...

Så nu sitter jag här och undrar vad jag ska göra på "Min lediga dag"...
Det enda jag vet är att jag inte ska till Karolinska Institutet som jag så gärna ville...och nu blev jag 2 1/2 år....Bäst jag slutar innan jag hamnar i livmodern......

pokonis Annika

4 kommentarer:

Anonym sa...

uscha va tråkigt! jag tycker det var väldigt o-service-minded av den där killen att svara som han svarade:
" det kan väl inte jag vet..."

Jag förstår att du är besviken å helt plötsligt vart 3 år igen...

/S

Anonym sa...

Jag hade åkt dit ändå. "Hej-hej, här är jag, visst finns det plats för en till?"
Lite fräck måste man vara, om man ska få pussa söta pojkar (eller flickor för den delen).

Anonym sa...

Hej!
Men,va fräckt!!Hade du sett honom personligen skulle du sparkat honom på smalbenet!!!
Du har ett så otroligt häftigt och härligt sätt att förklara dig,jag fattar EXAKT känslan! :) Viker mig dubbel av skratt,"innan jag hamnar i livmodern igen" Ha,ha!
Hoppas du har det bra ändå,trots allt!
Kram V. "you know who"

Anonym sa...

Gomorron allihopa, jag var verkligen besviken men det blev ju bra ändå, (kolla nästa inlägg).
Såhär i efterhand håller jag med om att jag betedde mej lite mesigt, och att du "Kära V" förstår mej gläder mej särskilt, du kunde ju varit min lillasyster.
Stina darling "hudbrud", ses på jobbet
pokonis