MR P OCH LILLA FRK SLE

Då var det dags igen, för ytterligare en dust med Mr Parkinson.
Den fegisen har denna gång, kallat in förstärkning i form av Frk SLE, min reumatiska bindvävssjukdom som varit saligt inslumrad i ca 10 år....Vad skulle det vara bra för?
Dessutom är det enligt mitt tycke , åter igen...INTE RÄTTVIST!!!!
Två mot en, att dom inte skäms.

Tillsammans är dom helt klart starkare.
Problem med djupandning, känner jag igen. Ögonen spelar mej små spratt i form av tex dubbelseende eller en jävligt irriterande hinna framför som skymmer sikten.
Att jag pratar sämre när jag är i svacka är inget nytt, men nu läggs det på ett slags filter som gör mej hes....udda, känner inte igen mej själv snart.
Jag har också börjat luta...Ju stelare jag blir, ju mer framåtlutad blir jag.
Jag kanske börjat genomgå nån slags personlighetsförändring......Har det varit fullmåne nyligen eller.....?

Frk SLE drar sitt strå till stacken genom att lägga till lite ledvärk och hudutslag, tappat hår har hon också fått mej till igen.
För ca 25 år sen blev jag helt flintis, då var jag ung och klädde bra i banderas.
Idag törs jag inte ens tänka tanken på att bli kal, har jag aldrig låst in mej förr så är risken stor för att min person försvinner från denna värld en stund, åtminstonde tills det växer ut igen.

Herregud vad jag gnäller. Orkar ni med mer, annars stäng av här.

Det "braiga" är att nu orkar jag inte vara offer längre, nu har jag tagit upp kampen.

Mina vardagshjältar har ju varit borta på semester och jag har känt mej lite ensam, så vad göra?
Jo, när jag hade mina hudsår sist, för jättelänge sen, fick jag hjälp av Hasse.

En kund till mej på min dåvarande salong, såg mitt hemska ansikte och rekomenderade en av sina kompisar som använde sej av bla laser och akupunktur.
Eftersom jag även då till slut blev desperat gick jag dit, något jag är glad över idag.
Han lyckades på sex behandlingar ta bort allt......Då hade jag gått på hudkliniken över ett år och bara blivit värre.

Nu hittade jag honom tack vare internet, ringde upp och förvånades...Han kom t.o.m ihåg mej, att jag hade SLE.

Nu har jag varit på hans klinik tre gånger...Simsalabim......Borta är såren, bara ärr kvar.
Borta är dessvärre alla mina pengar också, men det var det värt.
Som ni kanske förstår blir det inget nytt besök på länge så håll tummarna att såren håller sej läkta.
Även min stelhet höll sej borta några timmar efter behandling , visst är det konstigt.

Nästa steg blir att träna upp kröppastöllet till åtminstonde vad det var innan viktraset.

Jag började i lördags, kanske tog jag i för mycket....
Vaknade kl 07,00 av en helt underbart strålande sol. Lyckades lura med mej Ewa på en timmes promenad.
Efter frukost tänkte jag bara byta sängkläder, tvättstuga på söndag. Upptäckte då att hela sängen, nej, hela sovrummet var i behov av en rejäl dust. Det blev storstädning i flera timmar.

Till sist kom Tova hem och kände sej träningssugen ....Vi gick till Åkeshov där jag simmade i 30 minuter. Det var där, i bassängen jag upptäckte att nästan alla mina muskler flyttat hemifrån.
Jag fick lämna bassängen efter att ha fått mitt livs första krampupplevelse.
Jag kan förstå att folk drunknar om det händer på djupt vatten i en sjö.....Läskigt.

Efter denna ihärdighet var jag rejält trött i kroppen och tänkte glatt, att nu får jag väl sova i natt åtminstonde, det har varit lite si o så med den saken....
Tji fick jag....Det var värre än någonsin, ska ta det lite lugnare i fortsättningen.
Promenera till jobbet och simma en till två ggr i veckan blir nog lagom.

Jag känner mej i alla fall mycket mera hoppfull nu.
Kanske blir dom riktigt förtjusta i varann, Mr P och Frk SLE och bestämmer sej för att skaffa egen hydda...

Avslutar detta ynkande med en glad nyhet.
Min Mamma fick röntgen tidigarelagd. Torsdag kl 9.30........TACK.....
Som min "Dunderkloka" mor brukar säga.

-Dä finns inget tjåcker möln än att sola skiner ijenöm på nöö stääll.

pokonis Annika