MIDSOMMARAFTON

Vaknade på midsommarafton av att solen riktigt brände mej på benen genom fönstret, JIPPI,
sol på midsommarafton, det var länge sen.

07.30 sms:ade jag Ewa och tvingade ut henne på en morgonpromenad.
Hon ville inte alls först, hon ville bara vara hemma och gråta, stackarn.
Igår fick hon reda på att hennes älskade katt, Don Pedro som varit försvunnen i tre dar hade hittats överkörd och lämnad ute på Kvarnbacksvägen....
Då var hon i chock nu var det mera ren sorg.
Vi grät och höll handen under större delen av promenaden, folk vi mötte undrade nog hur det stod till med både det ena o det andra.

När vi nästan gått hela rundan bestämde vi att nu fick det vara nog. Vi vek av ut på Spångavägen, vidare till Brommaplan och in på ICA.
Nu skulle vi ställa till med Midsommarfrukost till Dompans minne.

Vi handlade jordgubbar, grädde o glass. Färska frallor, goda ostar, frukt o grönsaker och marmelader.
Skagenröra slank också ner i korgen, det var värsta hotellfrukosten.

På hemvägen ringde jag och väckte familjen.
-Sätt på kaffet, nu vankas det brakfrukost....
Jag ringde även Tovas kompis Emma. Hon hör liksom till familjen och måste ju vara med.
-Upp o hoppa, du ska va hemma hos oss om tio minuter.
Hon vågade väl inte säga emot men lät inte vidare entusiastisk, hmm, konstigt....

Väl hemma bullade vi upp alla godsaker, vi var tvungna att fälla ut extraskivan för att få plats.
Sen var det bara att hugga in...Ewa och jag gick ut hårt....
- Mmmm va gott, smaka på den osten, ta för er vetja....
Inget gensvar, alla satt bara och mumlade och såg ut som dom ville därifrån.
Otacksamma lymmlar.....Här får man för att man försöker skapa nåt mysigt....

Till slut vaknade dom yrvakna stackarna till liv och det blev riktigt trevligt trots allt.
Kanske får vi ta ett lite lugnare tempo nästa gång.

Efter den bastanta upplevelsen blev även jag lite trött så vi tog det lugnt tills det var dags för rond två.
Vi skulle fira Midsommarafton i Ewa o Anders kollonistuga på gångavstånd hemifrån tillsammans med Kenta o Anna och deras grabbar, Fred o Cornelis, det kändes bra.

Solen sken fortfarande, det såg riktigt lovande ut.
Vi hann precis äta sillunch med allt vad det innebär innan regnet kom. Som det kom sen.
Det fullkomligt vräkte ner en bra stund och efter det hade slutat frös vi om bena.
Vi bestämde oss för att ta oss hem för att sätta på mera kläder, Kenta hämtade även sin gitarr.

När jag kom hem hade Ewa fått hem Dompan.
Det hon berättade var helt otroligt, men ganska rörande.

Ewa ringde nog tjugo samtal för att få prata med någon som visste vart dom tagit hennes älskling.
Det faktum att det var Midsommarafton gjorde ju inte saken lättare.
Hon fick i allafall fatt på de poliser som hämtat katten, åkt ut till Adelsö, där dom begravde honom och hade en liten cermoni.
Gulligt i sej tycker jag men Ewa var så klart förtvivlad. Hon ville ju ha hem sin käraste vän för att begrava honom i närheten, dit hon kunde gå och hälsa på.
Vad gör då poliserna....Jo, åker ut på Adelsö igen, gräver upp katten och kör hem honom till en överlycklig matte.
Helt otroligt, vilka hjältar.

Midsommarkvällen blev jättemysig.
Det sprack upp och blev klart väder igen. Grillen tändes,det åts och dracks gott i timmar.
Vi spelade kubb och till sist kom gitarren fram. Både Kenta o Anders är musiker så det sjöngs allt från Taube till Dylan. Även en och annan schlagerdänga slank emellan innan det var dags att ta sej hem.
Kenta avslutade med en vaggvisa till Fred o Cornelis. Otroligt vacker visa på Värmländska som man först tror handlar bara om sönerna.
Senare förstår man att det även stämmer in på en annan duo.....Åkerström o Wreejswijk förstås.

När vi till sist kom hem runt 02.00 var jag nöjd med min Midsommarafton.
Det gick att ha det bra i stan också.

Tänk om man skulle fira Jul här också....?
Det är väl dags att börja planera för det nu om jag ska lyckas bestämma mej i tid.
För ni vet väl att.........efter helgen vänder det och blir mörkare........

pokonis Annika