torsdag 12 juni 2008

KRÅNGEL I KULISSERNA

Det var värst va envis han var den här gången, han Mr P.
Men nu säger jag det igen, för vilken gång i ordningen vet jag inte.
NU HAR DET VÄNT!
Skillnaden den här gången är att jag känner det i hela kroppen.
Det är faktiskt först nu jag inser att jag mått ganska pyton sista tiden, nu när allt känns bra.

Jag kan äta igen. Det är gott och jag behöver inte tvinga i mej, underbart.
Nu vet jag också vad det är för fel.

Två gånger om året går jag på koll på reumatologen för min SLE.
De sista 7-8 åren har allt varit lugnt så jag tog mina prover en vecka innan, sen hastade jag dit för svar, det brukar ju gå fort.

Jag har bytt från KS till Utsikten även i den här sjukdomen vilket jag är glad för, jättebra läkare och inte så stort och opersonligt.
Det kommer visa sej vara extra bra den här gången.

Det började som vanligt med alla gympaövningar för att se hur lederna funkar.
-Armar uppåt sträck! Fiiint, ( helt plötsligt dyker Susanne Lanefelt upp framför ögonen, jag blir full i fniss.)
När sen Dr reumatolog ber mej vända ryggen till och böja och stretcha blir det ännu värre.
Susanne Lanefelts ansikte byts ut mot Doktorns...Med pannband........
Jösses va barnslig jag är, men det är en otroligt kul bild jag får.

Doktorn är en lång o ståtlig man vars huvud inte passar Lanefeltskroppen, och defenitivt inte med pannband.
Jag väntar på ett kniiiiip, det kommer aldrig vilket nog är tur, då hade jag smällt av.

Straffet kommer något senare, när han går igenom provsvaren med mej.
Det gör han varje gång, vilket jag uppskattar.
Det visar för mej att han tar sej tid, och att han inte tar för givet att jag inte förstår.
Om jag inte fattar vad han pratar om förklarar han gärna.

Den här gången blir hans panna lite skrynlig när han pratar om mina vita blodkroppar.
Åh-åh.. Skrynklig panna betyder oro.
Jo, säger han, värdet är lite lågt.
Sen lägger han till att jag har socker i urinen, och då sjunker tonläget i rösten också......... Varning, varning.
Vad beror det här på?
Det finns tre alternativ enligt doktorn.
1. Ett skov på gång.
2. Kroppen börjar säga ifrån angående medecinerna.
3.Fel på proverna.

Jag får ta nya prover och han skriver ett brev till Christian som jag får gå och lämna innan jag går hem, det känns lite konstigt först men sen bestämmer jag mej för att det nog var fel på proverna.

Dagen efter ringer Christian och bekräftar att värdena har sjunkit ännu mer, nu måste vi göra nåt, Comtess tas bort. Imorgon tas nya prover, är det inte bättre då måste även Madoparken uteslutas och då har jag problem.....Leva utan P-medecin.....Tror inte det.
Tydligen finns det alternativ man kan prova, men då måste jag ligga på sjukhus, blir visst hyfsat sjuk under den processen.

Dagen efter, som är en onsdag tar jag nya prover för tredje gången, nu är jag lite nervös.
Först tänker jag ringa mej sjuk på jobbet men sen tänker jag på mina kunder för dagen och ändrar mej snabbt.
Skulle inte Karl-Erik bli fin till midsommar, han som inte varit hos nån annan frisör sen 1985?
Anne, skulle inte hon få sina slingor?
Så är det hela dagen, bara kära stammisar som jag inte vill göra besvikna.

Kanske var det mina positiva tankar om kunderna som sen gav resultat, för efter bara en stund på jobbet kände jag hur allt bara lyftes av mej och jag mådde......skitbra.
Det kan också ha berott på att jag fick i mej en rejäl portion kinamat, eller så var det en kombination.

Jag var tvungen att mejla Christian på eftermiddagen.
-Hej, jag mår jättebra. Är det möjligt?
Några timmar senare får jag svaret att värdena stigit lite.....
Än är det för tidigt att jubla, men nog känns det bra.

I morgon (fredag) ska jag ta mer prover och har det stigit även då, kanske det räcker med att Comtessen togs bort.

Håll Tummarna..

pokonis Annika

Inga kommentarer: