TÅCKA NATT Å SICKEN MÖRA

Klockan är 02.12, just det. Så här kändes det, pirret.

Comtess togs bort, värdena på dom vita blodkropparna steg, men pirret kom tillbaka.
Pest eller kolera.

Det tog ett par dar, närmare bestämt fem stycken innan det dök upp och jag började nästan tro jag skulle klara mej.
Nu måste jag komma på nåt att sysselsätta mej med om det här ska fortsätta.
Skaffa nya korsord eller öppna ett nytt pussel.
Men inte i natt, nu tror jag att jag skriver lite om.........Vadå????
Kommer inte på nånting att sätta på pränt så efter mycket onödigt funderande ger jag upp.
Ner i sängen igen, 03,24, SUCK, det här blir en lång natt.

Lurad igen, måste ha somnat direkt. Vaknar 5.30.
Törstig, måste ha vatten.......VA, INGEN TOVA HEMMA!!!!!
Hon gick på studentfest igår, det sista hon sa var att hon och Ville skulle sova här.

Blir faktiskt inte så orolig som jag trodde men skickar iväg ett sms.
-Vaäru?
Svaret kommer direkt.
-Snart hemma.
Ok, det var lugnt, ligger och funderar på om jag ska ta en promenad för att stilla de förbaskade benen.

30 min senare har hon inte kommit hem än, så med risk för att bli tjatig skickar jag nästa sms.
-Vajöru?
Lika snabbt svar denna gång.
-Kommer snart.

Ja, jag vet att hon är myndig men det är så svårt att inte bli lite orolig.
I det här läget tackar jag högre makter för mobiltelefonen.

Nu känner jag att det börjar bli svårt att ligga still, jag byter offer och börjar terrorisera väninnan och promenadkompisen på nedre botten, som jag vet är väldigt förkyld.
Fast det har jag förträngt för tillfället.

Nytt sms
-Humåru?
Inte lika snabbt svar, men det kommer.
-Förkyld.
Jag ger mej inte.
-Behöver du luft?
Svar direkt.
-INTE ATT TÄNKA PÅ, SKALLEVERK!
Kan inte hejda mej.
-TUNNIS!
Nu blev hon nog arg för det kom inget svar på en stund.
Sen får jag straffet.
Sms till mej.
-JAG VILL HA SMÖRGÅS! NUV! KOM MED DEN! NUV!

Jag förstår nu att hon gjort det igen.
Ewa är som en sämre syster för mej, hon kan inte hålla i pengar. Så fort hon får lite över, rusar hon, den här gången till UFF och handlar.
Denna gång blev det bla en kavaj, den 47:e i ordningen, så nu har hon ingen mat.
Jag inser att jag får skylla mej själv, brer två mackor och går ner för en morgonfika. GÖTT.

Stärkt till kropp och själ ger jag mej sen iväg på den där förjolade promenaden, alldeles ensam.
Klockan är bara 7.33 så jag räknar inte med att möta en kotte, slänger bara på mej sunkiga kläder och skiter i att håret står på ände.

Ännu en felbedömning.
Kollonifolket är tydligen ett morgonpiggt släkte.
Det hackas i jorden, det skramlas med kaffekoppar och det mummlas o pratas i varenda buske jag passerar, pinsamt. Försöker gömma mej bakom mina gigantiska solglasögon.
I vanliga fall är det inga problem, men nu räcker dom inte riktigt till, jag syns.

Skit samma, nu ska promeneras, kanske kan jag komma på nåt att skriva om i bloggen, det brukar dyka upp både det ena o det andra ämnet när jag är ute och går.
Jag passerar golfbanan och inser att även dom är ett tidigt folk.
Hur fräscha som helst står dom där och siktar. Vad är det med folk, sover dom aldrig.....?

Går förbi ingången till det andra kollot och funderar på att ta vägen om Anders och Evas (en annan Eva) lilla stuga.
Nej, dom vet jag sover länge så jag lyckas hejda mej och fortsätter in i skogen.
Inget nytt ämne dyker upp, jag börjar bli desperat och förlänger promenaden till nästa kolloniområde för att få extra betänketid.

Nu äntligen dyker en liten ide upp som jag kan slipa på resten av turen.
Det gäller att komma ihåg det som kommer fram så jag ökar tempot lite, skönt, nu kan jag ta av mej tröjan.
Det är ganska kyligt men soligt väder , och det luktar fantastiskt upptäcker jag nu.

Jag är rejält svettig när jag efter ca en timme svänger in på gården igen.
Fort in, på med datorn och....... Ett mail från läkarn...

-Faran över, värdet stigit till 4,4....Halleluja, sommaren är räddad.

Okej, hur ska jag börja inlägget.....?

Men vänta, jag är ju redan färdig....Allt är klart.....Det var ju det här det skulle handla om.

E TÅCKA NATT, Å SICKEN MÖRA.

pokonis Annika