VÅLD I VARDAGEN

00.48, natt till tisdag.

Idag pratade vi om hur hemsk världen blivit med massor av våld och annat elände och hur tacksamma vi var så länge vi och våra nära kära slapp undan...
-Sicke snack.

Under år 2007 var jag med om fyra ganska otäcka händelser, tre av dom ägde rum i december månad.


Episod 1.

Mars, söndag kväll runt 19.00.

Vi hör hur våra finska grannarna under börjar bråka...igen. Det känns som det händer oftare nu.
Det började nästan som vanligt, med bråk, skrik och en o annan duns i väggen. Skillnaden denna gång är att skriken som annars brukar vara ilskna o gälla idag låter mer...rädda..
Dom brukade heller inte hålla på så länge, men när det nu drog ut på tiden undrade jag om det inte var dags att lägga sej i.

-Det blir nog snart tyst, började maken säga, men han hann aldrig prata klart innan ett ångestvrål utan dess like frös mitt blod till is. Jaha, nu vet jag hur det känns.

Jag vet inte om det var gentlemannen i Mr P eller jag som kvinna som reagerade men jag for ut genom dörren med Arvids vädjan bakom mej.

-Gå inte dit mamma, nej....

Det var för sent.
Precis när jag slängde upp dörren for även deras dörr upp och en halvnaken kvinna kom farande uppför trappan med maken hack i häl.

Det var då jag såg kniven och jag minns att jag tänkte.
"Herregud, jag som trodde det var en myt"
Hur det än är med den saken så for han efter henne med kniven i högsta hugg.

Med hjälp av ekot i trappuppgången blev min stämma ganska myndig när jag vrålade
-VAD I HELVETE HÅLLER NI PÅ MED???!!!

Killen tvärstannade, tittade upp på mej med tomma ögon och i några sekunder stirrade vi på varandra innan han vände om och sprang in i lägenheten igen.

Jag tog mej ner till hans fru och undrade i mitt stilla sinne om jag hamnat i en dålig kopia av "Alla Helgons blodiga natt".
Det var blod överallt.... Det rann nerför trappan, det hade stänkt högt upp på väggarna. Men var kom det ifrån?

Med så mycket blod borde man väl sett stora sår.. eller åtminstone någonting?
Jag såg inte en rispa.

Idag vet jag att det är läskiga med knivskador är, att det gör stor skada, utan att det syns utvändigt.

Jag sprang upp för att hämta en handuk, ifall jag skulle lokalisera såret.

När jag kom ut igen satt våldsmannen, hennes man, böjd över henne och det skreks hela tiden på finska. Jag förstår inte språket men efteråt fick jag veta att han hotade ta livet av henne om hon satte dit honom.

Jag blev lite osäker, såg inte om han hade kvar kniven, så jag greppade trappräcket på bägge sidor och tog mej närmare.
Hade en ide om att ifall han skulle ge sej på mej skulle jag sparka honom ner för trappan, adrenalinet fullkomligt sprutade, nu vet jag även hur det känns.

Han hade lämnat kniven i lägenheten, och verkade nu närmast apatisk.
Det tog ca 15 långa minuter innan polis och ambulans kom.
Tre dagar senare fick vi veta att, trots svåra skador, skulle hon överleva.

Hon fick ett djupt hugg i ryggen som skadade njuren och ett i sidan..
och ett flertal i armarna med påföljd att den högra blev förlamad. ( jag tror det släppte senare)

Han fick endast tre års fängelse, trots att det inte var första gången.
Hon lever under skyddad identitet på hemlig ort.

Jag fick en klapp på axeln av en snäll polis som sa, att om jag inte ingripit så snabbt, hade hon förmodligen inte levt idag....

Idag är jag glad att jag inte hann tänka och bli rädd.
Det enda som snurrade i mitt huvud just då var.
-Varför gick jag inte ner tidigare....

Pokonis Annika