HEMÅT

Då sitter jag här igen, i väntan på John Blund.
Klockan är 00.51 och jag funderar lite.

Nästa vecka är det Valborg......och Kristi Himmelsfärd på samma gång. Attans, vi blir faktiskt snuvade på en långhelg!

Det är nog straffet för att julen låg så bra till sist.

Egentligen struntar jag både i aprileldar och religiösa flygturer, det som gläder mej är att jag äntligen ska åka hem för en andningspaus.

Det blev ju inget i påskas, då fick jag en ny hall istället, helt okej, men nu är det dags.
Onsdag morgon drar vi västerut.

Hoppas bara makterna är med oss och ger Jesus fint flygväder så att jag kan mysa på verandan, eller är det kanske för mycket begärt?

Undrar om Lommen kommit, jag älskar hans klagosång.


Det absolut bästa som finns är att under sommaren vakna av solen som lyser mej i ansiktet.
Tyst smyger jag, alldeles naken ner till bryggan, lägger mej i solen och lyssnar på Lommen samtidigt som jag värmer kroppen solvarm och redo för dagens första dopp.

Känner mej som Esther Williams när jag bryter vattenytan men jag är rädd för att det nog mer ser ut som .......Annika Laack.

Sen lägger jag mej på bryggan och torkar i solen, jag går inte därifrån förrän jag känner doften av kaffe.

Det betyder att maken vaknat och satt på "hurran", vi har kokkaffe på landet.

Det här har jag upplevt några gånger under dom 17 år som vi haft stugan, och närmare paradiset än så kommer jag aldrig.

Nästa helg kan jag inte räkna med att det upprepas men kanske tar vi årets första dopp, om vi bastar innan.

Däremot vet jag att det blir årets första grillning.

Kanske tillsammans med Catherine och några till. Henrik, Gunnar och Lena tex.

Catherine är den av mina vänner som jag känt längst .

Hon är mitt andra jag men också allt jag inte är, lång, slank, snygg......lite som en indian ser hon ut.

Alla killar blev som galna när vi var ute på krogen. Dom drogs som flugor till en sockerbit.

Vi andra var ju förstås avundsjuka och frågade hur hon bar sej åt.

-Lukta. Hon pekade på halsen.

-Det vet vi ju alla att vägen till mannens hjärta går genom magen..... vaniljparfym....

Ja jädrar, det luktade sockerkaka..

Nu tror inte jag att det var hela sanningen. Jag vet en sak till som hon flitigt använde.

Catherine har ganska långt hår, jag har alltid varit "snaggad".

Den långa luggen använde hon som en slags parningsritual, hon hade ett ursnyggt kast som alltid funkade.

Jag provade nån gång med min lilla spretlugg men det enda som hände var att en kille tyckte synd om mej som hade såna grava tics.....

Det var alltid ett äventyr att festa med Catherine, man visste aldrig var man hamnade eller med vilka. Här träder censuren in och ni får nöja er med det.

Vi har gjort såååå mycket tokigt och haft såååå mycket roligt men det har inte alltid varit så.

Vi gick tillsammans nio år i grundskolan och då hatade vi varann som pesten.

Vi slogs om allt. Bästa rollen i skolpjäsen, främsta positionen i handbollslaget, högsta status i klassen(hade kanske ingen av oss) ja allt...utom killar.

Där gillade vi helt olika typer, tackochlov.

Jag tyckte hon var en högljudd, otrevlig bitch. Mej kallade hon töntig , mesig snobb.

Efter nian flyttade jag till Karlstad och började frisörskolan.

Det var under den tiden som Catherines pappa, Berndt gick bort.

Hon var väldigt mycket sin pappas dotter och dom umgicks på en kompisnivå, så jag förstod att detta var en megakatastrof.

Det gjorde så ont i mej, jag var tvungen att ringa och säga hur ledsen jag var för hennes skull, varför det blev så viktigt vet jag inte riktigt.

Hennes reaktion var Catherine i ett nötskal.

- DU..... VARFÖR RINGER JUST DU Å Ä SNÄLL!!!! Hon fullkomligt vrålade.

-JAG TYCKER JU INTE OM DEJ!!

Sen pratade vi jättelänge. Jag hade inte tänkt åka hem den helgen men det var "Munkförsmarten" och Catherine övertalade mej.

Jag kommer aldrig glömma minen på en av våra gamla lärare när vi kom gåendes arm i arm.

Hon bara gapade.

-Umgås ni, hur i hela friden är det möjligt??

Sen dess har hon varit min tvilling om än en ganska olik sådan och det är jag så himla glad över.

Min värld skulle varit mycket tråkigare utan denna stormvind.

I helgen ska vi grilla. Hon är numer nybliven sambo, efter 12-13 år som ensamstående tvåbarnsmor.

Henrik, en Dansk kille, boende i Sverige jobbande i Norge var den som lyckades.

Typiskt Catherine........ varför ska man göra det lätt för sej..


Väl mött, att åka hem ska bli görgött....
pokonis Annika