JAG VILL, VÅGAR OCH KAN

Nyårsdagen 2009

God fortsättning alla vänner..... Det är i alla fall en god början.

-4 grader, strålande solsken, en fantastisk början på det nya året.
Har varit ute på en långpromenad, det t.o.m knarrade lite under fötterna och bet i kinderna, fick åtminstonde en liten aning om vinter.

Gårdagen var helmysig.
Min första bästis i storstan, Karin och hennes Mats, två av mina allra bästa kom på eftermiddan, lastade med kassar innehållande goda råvaror och gott vin.
Vi lagade mat tillsammans och slukade resultatet med god aptit.

Förrätt: Kalixlöjromstoast och skaldjurskrustader .

Huvudrätt: Oxfilee gjort från recept av kocklandslaget, potatisgratäng, sallad.
Till det rött gott vin.

Desserten skulle varit tillsammans med Ewa och grannen Pia, Cheesecake som Ewa lagat, men vi var så mätta att vi nöjde oss med kaffe och ett parti av Stockholmsspelet.

Vi spelar alltid i lag , två o två. Gissa vilka som vann..... Tänka sej, till maken och Mats stora förtret var det "som vanligt" Karin och jag som tog hem det hela... Hoppsan Kerstin, det hjälpte inte att herrarna som vanligt gjorde sitt bästa för att sabbotera. Hi,Hi...

Vid tolvslaget ville förstås sonen ut och smälla raketer.
Jag stannade inne och plockade undan, hjälpt av Karin.
Sen ställde vi oss på balkongen och skålade i champagne. Jädrar vilket skådespel, jag tror vi såg bäst som stod lite högre upp, maffigt värre.

Vad väntar jag mej av 2009?...Eller ...Vad vill jag med det nya året?
Jo, jag har faktiskt bestämt vad jag ska försöka förverkliga.
Delar av den insikten fick jag på nyårsaftonens förmiddag, så här var det....

Det har varit lite gnäll om att vårt hem är som ett vandrarhem.
Folk kommer och går, vi är fyra i familjen. men oftast på helgerna är vi minst sex, ibland åtta till frukost och middag och barnens kompisar sover på madrasser överallt.
Härligt..Mera sånt. Jag är så glad att dom vill vara här.
Stämmningen vid matbordet är alltid mycket roligare när vi är många.

Denna nyårsaftons morgon vaknade jag ganska tidigt så vid 8.30 satt jag och maken vid frukostbordet.
Jag hade lovat Emma en klippning på förmiddagen, hon dök upp runt 9.30, hungrig som en varg, klart hon måste få frukost först.... Medans hon käkade vaknade Tova och Wille.... Dom åt frukost, jag passade på att fika....... Då kom Arvid upp...Han åt frukost..... Vi dukade undan och jag klippte Emma, hon gick hem, då kom Ewa...
-Har du en macka, har inget hemma?.
Hon serverades frukost, jag fikade för tredje gången.
Vi skrattade åt att frukostbuffen dukades upp för femte gången denna förmiddag, men nu kunde väl ingen mer komma.....

Ok, det tog en stund, Karin och Mats kom vid 16.00.
Inträdde i köket med orden
-Har du en macka eller nåt, har inte ätit sen frukost och det här kommer ju ta en stund....... Frukosten dukades åter fram, nu kallade vi den sen lunch... Snacka om vandrarhem.... Och jag älskar det.

Så vill jag att 2009 ska bli.
Vi ska ha stora folkrika måltider med mycket prat och skratt.
Vänner ska känna sej välkomna och tycka om att komma hem till oss.
Spela kort och sällskapsspel trängas och må bra.
Vi skulle behöva ett större kök och en tipsvinst, men va f..n, man kan inte få allt.

Jag ska se till att Mr P lämnar mej ifred igen, tror att julen och all mat och godis lockade hem honom igen.
Nu ska jag se till att hålla mej mindre proppmätt.... Det gillar han inte.

Jag har bestämt hur min framtid ska se ut, ialla fall hur jag vill den ska se ut.
Kan nu inte annat än försöka få det så.
En satsning som inte lyckas helt är bättre än att inte våga försöka alls.
Så fort det blir vardag ska jag ringa det där samtalet som jag gått och förberett mej för.
Jag ska hitta tillbaka till mej själv, som innan Mr P flyttade in och suddade ut en stor del av tron på mej själv.......

JAG VILL, JAG VÅGAR, JAG KAN......

Pokonis A