DRÖMPRINSEN

Har fått i uppdrag av min granne och kära vän att bena ut helgens eskapader, vilket inte blir lätt.
Jag gör ett försök, håll i hatten go vänner, för nu blir det blåsigt.

Som jag skrev till nån av er blåste kärlekens vindar på nedre botten innan jul.
Man kan lugnt säga att det vid det här laget uppnått tsunamistyrka.
Vi vanliga varelser här i Bromma orkar knappt hänga med.

Ewa, min Ewa , fick åter kontakt med en "gammal" klasskamrat några veckor innan jul.
Det lät ju trevligt, tyckte vi alla och gladdes med henne för hennes nya "chattkompis" från hembygden som numer bodde på Gran Canaria, Ewas favvoställe här på jorden.
Vet inte hur många gånger hon varit där.

Sen tog det ungefär lika lång tid som det tar för mej att säga "Kvistfritt Kvastskaft" ...Det går fort...Så var hon upp över öronen förälskad i karln, som efter det sista mailet han skickade från solen fick oss att tro att han var på väg hit.... Lagom till nyårsafton....

Det fiffades och piffades både här och där.
Ewa föryngrades ca tjugo år på den tiden det tog för henne att läsa uppmailet för mej.
Det var en ren fröjd att skåda.
Och ryggen...Dom glädjeskutt som togs i hennes vardagsrum, görs inte av en kvinna med ont i ryggen... Tänk vilka underverk kärleken gör.

Sen blev det...tyst....Inte ett ljud från mannen vi väntade på sen den 29 dec...
Vad hade hänt?

-Han är på väg, sa vi och väntade på nyårsafton...Men ingen prins dök upp eller hörde av sej.

Ewa började bli orolig, var säker på att någon olycka hänt.
Andra började tvivla på hans avsikter.

Var hon grundlurad?

Vad var han för typ egentligen?

Måste erkänna att tanken slog även mej vid ett par tillfällen.
Men det stämde inte riktigt, har lärt mej att gå liiiite på magkänslan, lätt när det gäller andra än en själv och här var det lugnt.
Ingen oro överhuvudtaget, vilket jag sa till Ewa.
Neej, ingen olycka eller svek...Men vad var det då?

Ewa ringde polisen på Gran Canaria för att kolla om någon svensk so passade in omkommit, inget napp.
Hon fick också kontakt med en präst som lovade kolla upp det hela. Det var en febril aktivitet här hemma, allt var en enda kaos.
Lyckan hade övergått i ren förtvivlan.

Bara jag och syster Solveig var helt lugna. Vi båda sa hela tiden, utan att prata med varann att inget ont hänt. Att det kommer ordna sej.

I fredags hörde han av sej från ett ovädersdrabbat Gran Canaria...Tackochlov...
Det hade stormat och varit sånt oväder där han befann sej att all kontakt, både med telefon och mail hade varit helt utslaget.
Han hade inte kunnat meddela sej till nån sedan dan innan nyår.
Han försökte även få en flygbiljett hem men inte lyckats.

Nu väntar han på en flygstol, sen är han på väg.
Prinsen kommer för att hämta sin prinsessa.

Dyker han upp på en vit häst också så smäller jag av...

Visst är det romantiskt....?
Längre än så vill jag inte tänka......Jag kommer sakna yrvädret på nedre botten...

Pokonis A