UNG MED PARKINSON

Phu... Äntligen hemma.
Det har varit en lång men helt OK dag, fortfarande utan att ha Mr P rantandes i "kröppastöllet".

Som jag skrev förut går jag nästan och väntar på att han ska dyka upp.
Störta fram bakom nåt hörn och skrika ...Ha,ha...luraaad... I`m back........
Det gör jag inte lika mycket längre, speciellt inte efter i kväll.

Jag har varit på "Ung med Parkinson" möte i Parkinsonförbundets regi.
Den föreningen är förövrigt enda stället jag fortfarande räknas som ung numera.
Har till oktober nästa år på mej..Sen är det kört.

Vi träffas första onsdagen varje månad på restaurang Södra Orient vid Södra station.
Där äter vi god Libanesisk mat och pratar lite allmänt.
Ibland får vi en del nyheter levererade, ibland ventilerar vi bara hur vi mår...

Den här mirakelmedicinen som schasat iväg Mr P äter även Sara.
Hon har knaprat sen i ...Maj tror jag det var och har inte tappat effekten än.
Det känns bra.
Sara ja.... Hon är en riktig klippa och tillgång för oss lite latare P-sjuka..
Om det finns nåt man undrar över, då frågar man Sara.
Det hon inte vet , vilket inte är mycket om det inte är en stadshemlighet, tar hon genast reda på, med en entusiasm och iver som jag sällan skådat.

Idag fick jag information om alla mediciner som finns på marknaden.
Det är "några stycken"......... Hon har koll på vad dom innehåller,är bra för och hur de slår på Tjyvgubben P.

Tack för informationen vännen, tyvärr har jag nog blandat ihop det mesta, hoppas du står ut med att jag återkommer med samma frågor.....

Hon är det mest positiva jag träffat i den här branschen.
Yrkesarbetande småbarnsmamma i 35 års åldern, Parkinsonsjuk sen hon var 13.
Helt underbar tjej.

I morgon är jag ledig. Då väntar tandläkaren och tvättstugan.... Vänta nu.....I morgon är jag inte alls ledig. Neej...Då väntar tandläkaren och tvättstugan. SARAAAA...Hur gör man om man inte vill gå till tandläkaren....?

pokonis A