Jag trodde jag hörde fel på radion i morse.
4,5 på Richterskalan... Det är ju ganska mycket.
Vad händer härnäst? En Tsunami i Klarälven... Eller vulkanutbrott i Johannelundstippen...Fy va läskigt.
Det nya jordbävningshotet i vårt lilla land skrämmer mej faktiskt mer än ni anar.
Min första rundresa i USA 1979, på stenåldern alltså, slutade med att vi på vår sista natt var med om en jordbävning i L.A.
Vi började vår tripp i L.A och slutade på samma ställe 8 veckor senare.
Redan första dagen "over there" träffade vi Mike. Amerikansk medborgare uppväxt i Skåne och han hade den bredaste skånskan jag någonsin hört.
Han hade också två bilar.
En vit Cadillac och en Folkswagenbuss med en registreringsskylt med det mycket svenska uttrycket Knulla på.
Amrikanerna hade ingen aning om vad det betydde, men vi svenskar, vi reagerade på stan, det kan jag lova....
Mike räddade oss från ett äckligt hotellrum ute vid flygplatsen.
Han dök upp precis samtidigt som tre tuffingar höll på att bryta sej in i vårt rum...Med oss inne i det...Mamma mia...Gissa om jag längtade hem till Munkförs....
Han tog oss med hem till sej, ett hem som just då var ett hus under renovering någonstans i Beverly Hills.
Huset hade bara tre väggar, alltså var det lätt att ta sej in för att endera sno eller sabba. Mike bodde där och vaktade huset...Det var hans uppgift... OK.. Undrar vilken titel man har i det yrket.
Nåja, Vi drog iväg, jag och min tjejkompis på vår resa med Greyhoundbuss.
Vi följde kusten till Seattle. Fortsatte inåt, genom bla Oregon, Colorado,New Mexio mm för att sen komma tillbaks till L, A där vi skulle söka upp Mike igen...Så var det sagt....
Vill bara nämna att under resan hade vi bla varit i Grand Canyon, åkt vilse i Nevada öknen, jag firade min 19 års dag där.
Vi var i Las Vegas, jag hade en pistolmynning mot kinden i Colorado Springs.
I Eureka, norra Californien bodde vi med tre killar i ett hus uppe i förbergen. Dom tog oss med på surfing, motorcylelturer och "Big Foot" jakt.
I Boise, Idaho bodde vi på en ranch med hästuppfödning.
Vi fick rida och delta i deras vardag i nästan en vecka.
Detta var kanske hälften av vad vi var med om och sista delen tillbringade vi åter igen med Mike, den amerikanske skåningen.... Som nu hade flyttat.
Nu bodde han i ett hus i Bel Air som tillhörde popgruppen Chicagos manager.
Han själv var ute och reste och hade haft hot om hussprängning så nu bodde Mike där och agerade livvakt till ett hus.
Där sov jag förövrigt min första natt i en vattensäng.... GROOVIE...
Lata, goa, underbara dagar vid poolen i väntan på hemfärd.
Kvällarna Cruisade vi runt L.A med Mike i hans vita Cadillac, livet kan knappast bli bättre...... Men sämre var inte svårt...
Sista natten kom vi hem efter en fest Mike tog oss med på.
Vi satt i köket och tog några nattamackor när hela huset som stod på pålar började gunga...Fraaam och tillbaka.
Va i h....vete är det som händer??? Mike slutade knappt tugga.
-En jordbävning, sa han slött efter en stund.
Det gungade och mullrade lite, annars märkte vi inget särskilt, förutom att jag tyckte det var skitläskigt.
Tänk om huset välter?? Det gjorde det inte.
Själva epicentrum var ute i havet. Kommer inte ihåg styrkan men två personer dog efter att ha stått i vägen för fallande stenblock.
Vet inte varför jag blev så illa berörd av händelsen.
Det blev jag såpass att när jag knappt ett år senare kom tillbaka, då till San Fransisco som första utpost hade svårt att somna första natten.
Det enda jag tänkte på var jordbävningar på längden och på tvärsen.
Till slut somnade jag av ren utmattning vid 03.00 för att vakna i panik runt 04.00 av att sopgubbarna råkade tappa en tunna i gränden utanför.
Alla andra vaknade också av att jag satt i sängen och skrek .
-VI MÅSTE UT.....DET ÄR JORDBÄVNING!!!!
Skämsigt värre, och jag fick äta upp det resten av resan.....
pokonis A
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar