måndag 1 december 2008

FINNS DET MIRAKEL?

JAA... Eftet den här helgen är jag faktiskt benägen att tro att det gör det..

Som jag berättat förut var det julbord med övernattning med jobbet på Sandhamn som gällde denna 1:a adventshelg.
Det såg vi fram emot med liiite blandade känslor.....
I vanliga fall brukar vi städa och pynta lite lagom med familjen.
Det hela slutar med en fika för grannar och kompisar.
Inte i år...Det är svårt att bryta traditioner.
Nu efteråt är jag superglad att jag gjorde det.

Båten avgår till Sandhamn från Stavsnäs, så vi packade in oss alla åtta i Ginas stora Van, Camilla körde.
När vi är ute och åker brukar det alltid bli lite stressigt, det blir så när det finns tidsoptimister i församlingen.
Men nu hade vi gott om tid, hann tom med en fika innan avgång 12.10.

Jag hade sett fram mot ett vintervitt soligt ölandskap där vi skulle promenera, både när vi kom fram och dagen efter innan hemfärd.
Med naivt sinne blir besvikelsen stor...Det som bjöds var grå, grå, grå och duggregn.
Av nån konstig anledning gick missnöjet fort över, det kändes bra på nåt konstigt sätt jag inte riktigt förstod...

Inte ens när vi kom fram till 6 bäddarshuset vi skulle bo i och jag inte fick nån sov plats gjorde mej på dåligt humör.
Nu var vi två som stod utan men Ylva och jag intog den stora svulstiga soffan framför tv:n på övervåningen och sa.... Att där kunde vi ligga skavfötters och glo på burken när ungdomarna stuffade senare på nattkröken.
Ylva o jag är äldst + att Mr P inte tillåtit mej att "stuffa" till discomusik på ca sju år.
Vi skulle nog trivas bara vi fick täcken.

Vi promenerade, badade, vissa badade bubbel, inte jag och vi "piffade" oss i lugn och ro innan det var dags för det stora julbordet .
Den där konstiga känslan fanns kvar?...Undrar vad....?

Det var gott....Och MÄTTANDE....Varför blir jag alltid så förjolade mätt på julbord?
Jag har lärt mej att inte vara för hungrig, och jag äter inte mer än jag tror som vissa säger, för att det är plockmat.
Lite lessen blev jag, för jag såg inte godisrummet förrän jag redan ätit för mycket.
För en godisgurka som mej var det ett rent paradis.
Massor av olika tryfflar och cholader, skumtomtar, små glas med olika pannakottor i och massor av annat smaskens.

Men ögat vill ju äta mer än magen orkar så jag skämdes lite när det inte gick längre.
Hade lämnat massor av smakade saker, ville ju prova allt.

Även när jag nu jag var så mätt, mådde jag ovanligt bra...Hmmm?

När discot äntligen kom igång fick jag svaret...
Vi dansar sa någon. Ingen ide... Tänkte jag först, men sen, äsch, jag provar.
"Kröppastöllet" känns ju ovanligt lugn, konstig känsla. Så jag hängde på....Och alla bara gapade.....

-Kolla Annika...HON DANSAR JU SOM VANLIGT....!

Inte vet jag om Mr P blev sur och stannade i Stavsnäs, eller om han helt enkelt missade båten... Han var i alla fall inte med här.
Den där konstiga känslan var en lugn, icke vibrerande, skuttande eller stel kropp.

Här gäller det att passa på.
Jag dansade som en galning hela kvällen, det gjorde vi allihopa, det var skithäftigt.
Om det nu var en engångsföreteelse så är jag ändå så himla lycklig över att ha fått den där kvällen.. Jag som ääälskar att dansa.

När vi kom hem hade vi fått en extrasäng så ylva fick egen madrass medan jag låg i soffan, helt ok.
Vi somnade någon gång vid 03.30 till den gamla godingfilmen "Farlig Förbindelse"

Nöjd och mätt, efter ännu en favorit...Hotellfrukost, kom jag hem vid lunchtid.
Nu borde jag vara jättetrött, sov 3 1/2 timme...Men inte .
Det blev inte så mycket pyssel idag men Arvid och jag har möblerat om hans rum.
Senare ska vi till grannen på adventsfika..

Nu vet jag att det här är tillfälligt, men....Mr P har ännu inte hittat hem, kan inte påstå att jag sörjer direkt.....

Pokonis A

1 kommentar:

Anonym sa...

Kul - vi får hoppas att det håller i sig på samma sätt, länge!