söndag 17 augusti 2008

SOMMARLOVSSLUT

Idag är det söndag, och inte vilken söndag som helst. Nej, det är sista lediga dagen innan skolan börjar....I alla fall för en av tonåringarna, Arvid.

Sommarlovet är slut..JIPPI.... Länge leve sommarlovet.

Arvid är inte glad.

I natt när maken och jag kom hem från en kräftmiddag, klockan var runt 01.30, var han fortfarande framför datorn. Jag undrade försiktigt om det inte var dags även för honom att inta ryggläge och för en gångs skull protesterade han inte. Han sa t.o.m att han ville bli väckt"görtidigt", redan klockan 10.00.....Det tyckte han var hiskeligt tidigt.

Jag undrade förstås varför, och det var mycket noga uträknat.
Jo, han skulle gå upp i ottan för att göra denna sista dag i frihet så lååång och tråååkig som möjligt. Så att den liksom aldrig tog slut.

Det började bra. Efter jag väckt honom släpade han ut sej och täcket till soffan, där han spenderade förmiddagen framför tv:n. Det såg urtråkigt ut.
Sen blev det lite för tråkigt att ha trist ensam, då ringde han Fred.

Tillsammans hade dom jätteboring. Dom käkade en sista sommarlovslunch på korvkiosken, sen spelade dom fotboll på gården med några andra killar, ja ni hör ju själva hur ledsamt det låter.
Nej, det blev som jag gissat redan natten innan, han glömde uppdraget ganska fort, det var för tråkigt.

Själv tycker jag det är skönt att sommarlovet är slut.
Rutinerna som det var en välsignelse att slippa i början av juni, ska bli underbart att få tillbaka.

Måltider på något sånär bestämda tider, inga tonåringar uppe hela nätterna.
För hur kul det än är att dom vill vara här hemma hos oss så blir det lite jobbigt i slutet av sommaren när Tova och hennes kompisar intar köket på nattkröken.

Dom skrattar och pratar, springer ut och in genom dörren ett antal gånger för att nån ska ut och röka och dom äter.....! När man kommer upp på morgonen, trött och "hölögd"efter för lite sömn så finns det dessutom inte en brödsmula kvar till mej.
Kanske har dom sparat lite knäckebröd som jag kan tugga i mej tillsammans med ett glas vatten, för mjölklitern som var oöppnad i går är nu ett minne blott. Jag kan inte dricka kaffe utan mjölk.

Stäng dörren då, tänker ni säkert nu.
Skulle jag så gärna om jag hade nån.....det finns inte ens en dörrkarm så att man kunde skaffa en dörr.
Inte nog med att jag måste höra hur kul dom har och bli avundsjuk....Jag kan inte ens stänga ut eländet...

Efter att, fortfarande hungrig kommit till jobbet, arbetat halva dan och sen får ta emot ett telefonsamtal från en nyvaken, ilsken tonåring som surt säger...
-Det finns inget bröd eller mjölk kvar, vad ska jag äta.....Gör att jag vill avskaffa sommarlovet helt och hållet.

I slutet på detta tortyrlov börjar dom bli lite rastlösa. Det är då jag kan komma hem, trött och lite sliten, för att i hallen möta en jättelycklig skolfri unge som stolt talar om att han bakat, så nu ska vi fika.
Han visar fram en tallrik med mer eller mindre runda chokladbollar. Jag noterar att hans händer, som mycket sällan tvättas om inte jag tjatar, är väldigt rena...Hur blev dom det?
Tyvärr brukar inte köket vara lika glänsande.

Jag brukar komma undan fikandet med att det är för sent , att vi kan ta det i morgon, för då vet jag att det är slut på fatet och jag slipper magsjuka.
Rengörning av kök slipper jag desvärre inte.

Nåja, kanske överdriver jag något, men jag tycker ändå.....

Sommarlov är skönt...Både när det börjar och när det är slut.

pokonis Annika

3 kommentarer:

Anonym sa...

Smör är en väldigt bra smutslösare, helt klart.
En annan metod som också är effektiv syns när man (efter att ha mekat med något oljigt i garaget) tar tag i osten och skär sig en skiva. Då syns de svarta fingeravtrycken väldigt tydligt i osten... ;-)

Anonym sa...

jag måste bara göra chokladbollar ngn dag...en dold talang, jag är grym på chokladbollssmet!!

men annika, du verkar vara en fena på att städa upp efter sån form av bakning så jag ringer dig å när jag vill ha städat efter sån frossa då...hehe...

kanske blir chokladbollar på copparstrået-mötet i september??

Anonym sa...

Bra ide, ja ä mä.
pokonis