VÅLD I VARDAG

Episod 3


Fredag, 10 dar före julafton.


Det är fredag och Tova ska på fest, förstås, men den här gången känns det lugnare för ett oroligt modershjärta.

Den privata födelsedagsfesten är i Bromma, nästgårds alltså.
Visserligen i en lokal i industriområdet, men det är ju nästan hemma, skönt.
I vanliga fall när hon är ute och "ränner" ringer jag och kollar läget runt 23- tiden och sen kanske en gång innan jag somnar.
Det har funkat skitbra genom åren. Hon lyfter luren och säger typ, allt är bra, det räcker.

Som en liten parentes kan jag berätta att det inte alltid låtit okej.

-TJA MORSAN, JAG MÅR SÅ JÄVLA BRA!!!!!

-Jag hör det, kom hem nu.

-VAFFÖR?!

Du är inte nykter gumman........

-........OKEJ.

Då kom hon hem och jag, den ömma modern fick leta långt bak i minnet för att komma ihåg ett och annat. Efter att ha rannsakat mej själv inser jag att hon sköter sej fiiint.

Den här gången var jag inte speciellt orolig. Hon var ju på gångavstånd från hemmet, så jag ringde inte förrän jag skulle natta mej vid 01-tiden.
Inget svar. Okej, ibland är det hög musik så hör hon inte att det ringer, jag gör som jag brukar, skickar ett sms.
När hon fortfarande inte svarat en timme senare börjar jag bli orolig.
Ringer igen, skickar mera meddelande.....klockan 02.17 ringer äntligen telefonen.

-Äntligen, jag började bli.....det hörs snyft och gråt...???

-Annika, det är Mickan...Tova är jätteledsen, hon har blivit av med både kamera och mobil!

-ÅH NEJ...Inte kameran, den fick hon när hon fyllde år. Skitdyr, och mobilen, igen. Jag kommer!

Tova fotar jättemycket och har alltid kameran med sej.

Jag kör, maken följer med. När vi kommer fram inser jag att denna "privata" tillställning är en jättefest....

Tova och hennes kompisar kommer, utan jackor och förklarar att det är kaos i garderoben, fullständig panik, så vi ska ta hem en förkrossad dotter och Mickan lovar att komma med jackan senare.
Det är svinkallt ute men dom flesta ungdomar där utanför är tunnklädda och riktigt berusade, jag ser inte många som verkar vara 18 år.

Polisen är där men dom bara skakar på huvudet, hopplöst läge.

Vi åker hem, Tova är helt förtvivlad. Kameran och mobilen har hon haft i en axelväska med dubbla lås, hur kunde dom ta sej in i den utan att hon märkte det?

Nu får vi äntligen klart för oss vad det är för fest hon varit på.

"Födelsedagsbarnet" som Tova förövrigt inte alls kände,och hans pappa,
har sålt 300 biljetter till en lokal som är gjord för 150 personer.
När man väl kommit in är allt gratis, det hade tydligen handlats sprit för
20 000 kr, här var bara killar o tjejer under 18.

Det visade sej också efteråt att så gott som alla blivit bestulna på nåt.

Jackan fick Tova + många andra inte tillbaka, trots att dom betalat en garderobsavgift på 20 spänn.

Mickan och de andra kompisarna gjorde så gott dom kunde men även många av dom fick gå hem utan ytterkläder.

Pappa Uffe o Tova åkte tillbaka vid 04.00, då var det lite lugnare men polisen sa att det hade varit kaos hela kvällen.
Dom var inne och letade men hittade ingen jacka.

Det blev en dyr fest. Borta var kamera, mobil och jacka, mycket pengar, snart jul, SUCK.

Det blev förstås polisanmälan och försäkringsbolaget kopplas in. Nu kommer det sjuka....

Försäkringsbolaget drar två självrisker...!?
Varför? Jo, kamera o mobil stjäls på dansgolvet, jackan i garderoben,...alltså två olika tillfällen.....

Är det nån ide att ha försäkring kan man undra?!.

Det var tydligen andra året som denna fest ägde rum, med samma resultat men den här gången åkte "pappan" dit för att ha serverat sprit till minderåriga.

Vad straffet blev vet jag inte men för Tova och våran familj blev det kostsamt, jag undrar vad vi har gjort för ont den här gången...

Jag minns att jag tänkte..Nu kan det inte hända mer elände det här året.......Oj vad fel jag hade.

Pokonis Annika