tisdag 13 maj 2008

SYSKONKÄRLEK

Jag har haft körkort sen jag var 20 år men jag har aldrig gillat att sitta bakom ratten.....
Varför? Undrar många, inte ens jag har riktigt förstått orsaken.

Idag skyller jag på Mr Parkinson, vilket inte är helt fel, men innan honom, vad var problemet?

Nu vet jag...nu kan jag äntligen berätta för alla..det är brorsans fel förstås.
En storebror är ju perfekt som syndabock, det vet ju alla hur dom beter sej mot oskyldiga småsyrror. Dom tränar att jävlas med oss för att sen välja ut de bästa metoderna till verkliga livet, jag har bevis.

1.
Jag ska fylla 5 år, Stefan är då 10 år.
Hela familjen har följt med släktingar till Furuviks nöjespark utanför Gävle, det är första gången jag är på nåt dylikt så gissa om förväntningarna är höga.
Både brorsan och jag är i extas så när vi kommer till den första synliga attraktionen, gamla hederliga veteranbilar på räls, så är Stefan redo för en åktur.
Han är min idol i alla lägen så självklart upphäver jag min stämma.
-Ja mä.
Efter en stunds övertalande går han motvilligt med på det, han säger.
-Okej, men jag ska köra...
Åter igen...
-Ja mä.

Den här gången går det inte lika lätt men efter löfte om att få åka en extra gång, helt själv så är saken klar.
Annika bakom ratten, storebror Stefan, inte helt nöjd, brevid.

Det hela drar igång och vi åker iväg, med ryggarna mot ma/pa som belåtet står och väntar.
-Det där fixade vi bra, allt frid och fröjd....

Döm om deras förvåning när vi dyker upp igen, bakom kröken.
VA I HELA FRIDEN....
Stefan med armarna i kors, allvarlig men nöjd, ivrigt pratande med mej.... som högröd i ansiktet skriker och tjuter med tårarna sprutande, vridandes frenetiskt på ratten som en galning....
Vad är det som händer.

Jo, min käre bror kunde inte riktigt smälta att jag än en gång lyckades tjata till mej det jag ville.
Han var ute efter hämnd.

Precis när vi startat sa han oroligt.
-Tänk nu på att du måste styra ordentligt, annars kör vi av vägen och DÖÖÖÖR.
-MEN SVÄNG VÄNSTER, KOM IGEN, JAG VILL INTE DÖ. NEJ, NEJ. DET KOMMER ALDRIG GÅ....osv.
Jag var fullkomligt skräckslagen, det tog lång tid att lugna mej efter den turen.
Stefan fick ingen andra åktur, men jag tror han var nöjd ändå.

PS. en annan rolig sak som hände den dan var att laman spottade pappa rakt i ansiktet, precis när vi tog kort. Det ser jättekul ut.

2.
Nu har Stefan fyllt 15 år. Han fick det han önskade sej, en Puch Florida fast det var februari och mycket snö.
Så fort snön smält blev jag lite sugen att testa, både mopeden och bror min, nu började en tid av terror.
-Får jag provköra?
-Nej.
-Vafför då?
-För att jag säger så.
Jag tror nog att jag tjatade så gott som varje dag, utan att lyckas med annat än att driva brodern till vansinne.

Vi åkte som vanligt till stugan i Bredsjön på sommaren. Vi fick skjuts av nån släkting, Stefan tog mopeden.
Så äntligen kom den dagen....

Ma/pa hade gått ner till bondgården på fika, vi var alldeles själva när jag började.
Kan jag inte få prova, snälla????
Till min stora förvåning sa han, okej. JIPPI..... DET VAR DAGS.

Puch Florida är gul och väldigt stor för en 10 åring men han hjälpte mej snällt upp och höll i tills jag var redo.
-Nu... släpp... han släppte...jag åkte iväg.

Nu är gårdsplanen inte så stor så jag tröttnade ganska snart på att åka runt, runt.
Ärligt talat så var det roligaste att tjata.
-Okej, det räcker, hjälp mej av.
Vad tror ni min bror säger då...
-Nej nu ska du fan i mej få åka så du tiger i fortsättningen. Bensintanken är full och jag ska ingenstans...och du... tänk på att avgasröret är väldigt varmt, man bränner sej lätt.

Ma/pa sitter och dricker kaffe.
-Brinner det nere i byn måntro, jag tycker jag hör att larmet gått? Säger bonden.
Men min far, han känner igen det där larmet, han har hört det förr.
-Nej, öm vi skulle ta och gå hem till öss nu mor, jag tror ongera behövver öss.

Jag kommer inte ihåg hur länge jag satt på den jädrans mopeden men han fick ha den i fred i fortsättningen.

3. (sista)

Nu är bror 18 bast och kommer hem med sin nya bil. DEL 986 är en ljusblå bubbla, så himla gullig...
Vi står utanför Tallbacksv 9 A, brorsan är på sitt bästa humör.

Nååå lillsyrran, vill du provköra?
-???? Tror du jag är helt korkad...aldrig. Av skadan blir man vis.

-Tror du jag skulle göra nåt fuffens med min nya bil.... Ja, då är du korkad, kom igen nu jag hjälper dej.

-.....Visserligen var han rädd om sin bil.... Och han har blivit mycket snällare sen han gjorde lumpen...okej.

Jag sätter mej i bilen, han lägger i ettan och säger.
-Nu är det klart, släpp nu upp kopplingen, inte för långsamt, då stannar det.
Jag släppte, och for som ett spjut, rakt in i häcken, baklänges. Han hade lagt i backen, förstås..
Det är 36 år sen och det är fortfarande ett hål där.

Nej, det är inte konstigt att jag inte gillar att hantera motorer.
Det konstigaste är att jag tog körkort överhuvud taget. Men det kan jag också förklara...

För att visa att jag kan förstås......En lillasyster måste hävda sej.

Pokonis Annika





2 kommentarer:

Stefan sa...

Hej Söstra mi!
Hade faktiskt glömt/förträngt hur brukade tjata hôl i huvve på mä. Kul läsning, men som all nog förstår är det mesta lögn och resten osanning.
Kram Stefan

Anonym sa...

hahaha....ja säger då de. vad går väl upp mot syskonkärlek??? INget e väl bättre än att jäklas med sina storebröder... jag vet... hehe, ja e oxå lillasyster...