SLEM-HELGE

Tillbaks till storstan igen, med nya krafter och fräsch Skärjenluft i lungorna.
Nu klarar jag mej nog tills nästa gång, förhoppningsvis 6 juni, vår nationaldag. Vi åker om det inte blir för dåligt väder.
Lite besviken är jag på vädergudarna denna helg. Det började regna när vi kom onsdagkväll och slutade inte förrän söndag morgon.
Det är dessvärre inget ovanligt. Våra värmlandsvänner brukar säga.
-Jaha, nu kommer ståckhölmera mä rägn.

Onsdag kväll när vi kom var det fest hos Catherine o Henrik innan vi gick på puben.
Som tur var körde jag, vi skulle ju till Skärjen efteråt och i Munkfors finns ingen taxi, så vi anlände torrskodda.
Det var jättemycket folk och jag träffade en o annan jag kände igen.
Bla, våra grannar i Skärjen.
Vi har haft stugan i 17 år och alltid vinkat och hejat när vi setts på avstånd, men aldrig umgåtts eller ens pratats vid någon längre stund, konstigt egentligen......
Nu satt vi där på "pub Munken" och pratade som vi känt varann i evigheter, lite alkohol löser det mesta.
Vi bestämde att träffas i Skärjen i sommar, för nu var det dags, det ska bli kul.

En av svärsönerna, dom är en stor familj, lutade sej vid tillfälle fram och sa.
-Jag var ute och sprang i somras, då såg jag dej bada naken.......(stackarn.)
Jag fick genast dåligt samvete och undrade om han blev generad.
-Nej, det var häftigt sa den UNGE mannen....
Det var den finaste komplimang jag fått på länge.
Den UNGE mannen tyckte det var coolt med en snart 50-årig 2-barnsmor i bara mässingen...
Var rädd om honom Helene.

Tyvärr var Mr P på sitt allra sämsta humör den kvällen, trots att jag var chaufför verkade jag nog som en av de mest berusade så vi stannade inte så länge.
Ganska nöjd var jag ändå med kvällen, för jag är häftig när jag badar naken.( Inga kommentarer om den saken om jag får be)

Det regnade o regnade men vi hade ganska mysigt ändå.
Arvid var mest hos Victor förstås och maken o jag hann med att basta och ta årets första dopp. Ingen njutning med att bada i + 10 grader men nu är det gjort.
Mina föräldrar kom en dag, vi åt o drack gott och Arvid spöade sin mor ett antal gånger i "Uno", himla kul spel.

Sista kvällen hade vi middag hos Catherine.
Vi lagade Wienersnitchel, det var jättegott, har nog gått upp ett par kilo denna frossarhelg.

Det var en intressant kväll. Gunnar berättade bla. om Slem-Helge.
Slem-Helge är en korallfingergroda från Peru som han haft i sin ägo i 26 år, grodan är i 30-års åldern.
Tydligen lever dom högst 10 år i fångenskap så det är övertid sen länge.
Jag kommer ihåg för många år sen när Gunnar hittade "Helge" utanför terrariet gång på gång.
Detta måste utredas. Sagt o gjort, Gunnar gömde sej och han behövde inte vänta länge.

När det blev lugnt och groduschlingen trodde han var ensam satte han sina sugproppsfötter på var sida om glasskivan man drar åt sidan för att öppna med.
Under stön och stånk bände han upp glasdörren och vips, frihet.
Tänk er en stönande målmedveten groda i rymmartagen, jag skulle vilja både hört och sett det.

Den här gången var det en annan gåta att lösa.
Gunnar hittade sin trogne vän död, liggandes under vatten och insåg att nu var Slem-Helgeepoken över.
Vad skulle ske med Helges kropp, du spolar inte ner en trogen kompis du haft i 26 år i toaletten.

Det tog tre dygn sen hade Gunnar bestämt sej.
Han skulle kremeras.
Han snickrade ihop en liten kista och gick för att fiska upp liket.....

Slem-Helge satt på en gren och stirrade bistert. Begravningen inställd.
Han såg dock lite annorlunda ut.
Det ena ögat hade dragit sej tillbaka medan det andra stod ut i värsta Marty Feldman stil, om ni kommer ihåg honom förstår ni.
Ingen vacker syn kan jag tänka, men han levde.

Ett litet problem blev det.
Grodor sväljer sin föda med hjälp av ögonen....det är lite svårt nu, men med hjälp av sin kärleksfulle assistent och livskamrat Gunnar fixar dom det tillsammans.
Grodor äter visst levande föda, Slem-Helge blir matad med finskuren lövbiff, jo jag tackar.

Vi försökte lista ut varför grodkräket ångrade sej i döden men har faktiskt inga teorier.
Nog om Slem-Helge för tillfället, må han leva många år till?!

Vi vaknade söndag morgon med strålande solsken, så som det bara kan vara i Skärjen, så vi stannade längre än vi tänkt och bara njöt.

Så fick jag iallafall ligga på bastuverandan och njuta i en dag.
Vad kan man mer begära.....

pokonis Annika