EN DAG PÅ GRÖNAN

För nästan exakt ett år sen skulle Arvid och Johannes på Gröna Lund.
Jag följde med och såg till att dom kom i rätt kö innan jag sen tog en promenad tillbaks till stan i det vackra vädret.

Där träffade jag Ewa och Anette inne på Restaurangernas dag.
Vi hann gå runt och kolla läget en liten stund innan telefonen ringde.
Det var en mycket sammanbiten Arvid som väste fram:
-Mamma, kan du komma och hämta oss. Jompa mår illa....
Åh nej,så besviken han lät, jag visste ju hur mycket han hade väntat på den här dagen.
Det var synd om dom båda för jag hade även hört att Jompa hade varit sjuk veckan innan.
Det + att han kanske inte tyckte det var så kul blev väl för mycket......
Oj,oj,oj.....

Då fick jag en ide........Jag vände mej till Ewa......
-Hur mycket pengar har du?...Skulle jag kunna få låna 500 spänn?
-Jaaaa....Hur tänker du nu?
Det jag hade funderat ut var att om Ewa kunde tänka sej att ta hem Jompa, så kunde jag gå in till Arvid och åka karusell...
Visserligen var det så att jag egentligen inte hade inte råd att gå på "Grönan", därför var det så bra att han och Johannes skulle dit, men nöden har ingen lag och nu var det supernöd.

Jodå, Ewa ställde upp , som alltid.

Arvids min när han förstod att jag skulle komma in, och dessutom köpa åkband är värt många miljoner, total lycka. Det var då jag bestämde mej.
Idag blir det på hans villkor.

Attans Perkola så roligt vi hade.
Vi åkte Vikingagungan 3ggr, Flygande mattan 4 ggr, Popexpressen 2ggr, Uppskjutet 7 ggr, ja vi åkte allt, t.o.m Kärlekstunneln, bara för sakens skull.
Största besvikelsen var Kvasten, en ny attraktion som det skrivits mycket om. Hur läskig den var, och snabb. Jösses, jag springer snabbare........
Fritt fall kunde vi inte åka för Arvid var för kort, men sen var det ju ...Bergochdalbanan........

Redan första gången vi åkte såg jag hur dom satt på en bänk vid utgången, dom tre pensionärerna.
Jag tror dom upptäckte oss direkt också eftersom morsan betedde sej exakt som sin 12-årige son, det bjuder jag på.
Vi åkte 13 ggr i rad.......När vi kom efter 4:e gången petade dom varandra i sidan och log.
Efter 7: gången slog dom sej på knäna och skrockade.
Efter sista gången gick jag fram till tre hysteriskt skrattande gamlingar och sa.
-Nu slipper ni se mej på en stund, jag orkar inte mer.
- Är det säkert det, sa en av gubbarna.
- Ja, då kan vi väl lika gärna gå.
-Förresten....Det blev 13 ggr, vi har räknat.

Vårt mål i BoD var att göra den fulaste grimasen den dagen på korten dom tar under färden, jag tror vi lyckades nästan varje gång.
Under en av våra turer hade vi Tova med oss. Min telefon hade gått på, antagligen när skyddsstången trycktes ner över benen, hon hade skrattat gott åt oss.

Vi tog lotter, sköt på burkar, åt sockervadd och våfflor, jag tror inte vi missade nåt.

När klockan var ca 21,30 var jag helt slut och bad med knäppta fingrar att få åka hem.
Efter viss tvekan följde han med .
På tunnelbanan gick vi igenom dagen och det var då Arvid uttryckte en önskan om att han och jag, bara vi, skulle åka till Liseberg och åka Balder.

I mars i år flyttade Stefan, min bror, till Göteborg, i april fyllde Arvid 13 år.
Presenten från mej blev......Liseberg och Balder.
Jag var inte helt säker på att det var okej fortfarande men han blev jätteglad.
Nu på lördag morgon 07,05 går tåget, det är dags.....

Hur gick det för Ewa och Johannes?
Jo, Ewa lyckades, helt otroligt, få tillbaka Jompas pengar. Både inträde och åkband.
Sen tog hon honom med sej till Aquarium lite längre bort, där dom fikade, såg på fiskar och bekantade sej, det var första gången dom träffades.
När dom satt ute med saft och kaffe såg dom hur Fritt fall föll, Jompa konstaterade nöjt,
-Fy faan, det där gör dom frivilligt, det här var mycket bättre.

Alla var nöjda och glada......Tänk...ibland stämmer allt....

pokonis Annika